När jag och Harry kommer till väntsalen där doktorn har berättat att min familj befinner sig ser jag att Anna också är där. På en stol brevid henne sitter Rasmus med headset på sig och mobilen 7 centimeter ifrån ansiktet, pappa sitter brevis och rullar tummarna. Pappa skiner upp och reser sig när han får syn på mig, när Rasmus inte reagerar eller märker något buffar pappa till honom. Efter ett tag tar Rasmus av sig hörlurarna och ropar ljudligt:

- VA? VAD SÄGER DU??? Jag fnissar och går fram till Rasmus, kan vinkar förstrött med handen och sjunker in i sin värld igen. Jag kramar om Rasmus men han puttar irriterat bort mig, så jag kramar om Anna istället för att få någon att krama om. Jag sätter mig ned på den tomma trästolen brevid pappa och vänder mig emot honom, det är då alla märker Harry som står brevid dörren redo att sticka om det verkar nödvändigt. Som tur är känner varken pappa eller Ramus igen Harry, de har inte för vana att lyssna på deras musik eller titta på bilder. 

- Vem är det här Lisa?? Frågar pappa och tittar kritiskt på Harry, Harry tittar ned i golvet och stänger försiktigt dörren när han tar ett par steg framåt. Pappa synar honom och verkar något missnöjd.

- Vad heter du? Frågar pappa och Harry förstår.

- Harry, svarar Harry.

- Har du Engelska föräldrar eller uttalas bara namnet Engelskt?? Frågar Pappa, Harry tittar nervöst och förvirrat på honom, pappa verkar bli lite sur att han inte får svar. Jag buffar på pappa och viskar att han är Engelsk, då ser pappa ännu mer missnöjd ut.

- Jaså Lisa? Du släpar med dig killar hem från England, du?? Säger han förargat och kastar en blick på Harry som om han var in mycket oönskad och irriterande fluga.

- Men pappa!  Viskar jag generat och tittar nervöst på Harry som om han skulle förstå vad jag sa.

- Uhm.... My whole name is Harry Edward Styles, säger Harry och tittar ned i golvet. Jag avbryter och drar med mig pappa in i mammas sjukrum, Rasmus hänger med men Harry stannar ute i väntrummet med Anna. Mamma mår bra och säger att allt är okej men hon behöver sova, så jag, Harry och Anna tar en prommenad. Vi går till botaniska trädgården och vandrar där ett tag.

- I love your country, it's really much...space in ENgland it is so stuffed with peapole and buildings! And almost always you hear screaming and cars and here it is.... quiet, säger Harry och tittar sig omkring. Jag och Anna skrattar lite och ler stort mot varandra när vi inser att vi båda skrattade samtidigt.

- Come on now Harry, I'll show you a waterlily (näckros, för er som inte visste) that can carry a sevenyearold!! SÄger jag och drar med mig honom, han skrattar och springer efter så gott han kan. Anna skuttar efter med händerna i fickorna (Ni måsåte se hennes kappa, vit med A-modell och världens sötaste skor till   ) Jag, Anna och Harry har jättekul tills Anna plötsligt upptäcker att klockan är mycket och Louis har inte fått sin dagliga morotskräm än, då måste hon skynda hem och koka ihop lite kräm med mjölk. Jag och Harry följer med henne till busshållplatsen och hem, någon måste ju se till att Louis inte skäms bort helt och hållet, säger Harry. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lisas perspektiv: Även om jag erbjuder mig upprepade gånger att hoppa ner och gå själv nekar Harry och stretar vidare med mig i famnen, med misstänksamma blickar på Zayn drar han bördan till trots ifrån resten av sällskapet och strax närmar vi oss ...

Med en iskall blick från Zayn går jag lite vemodigt vidare uppför stigen. Jag skyndar efter Harry's mormor. - Where exactly are we going? Frågar jag andfått. (hon är väl typ sjuttio borde inte hon ha sämre kondition än jag? - To the top of the mo...

47 minuter går snabbt med Harry's hand låst i min och hans blick in i mina ögon. Vi går ut ur bilen och får reda på att Harry's mormor verkligen tycker att det vore bäst att vi börjar turen med varsin gigantisk chocolate chip cookie. Vi börjar vår ...

Harry's mormor och morfar berättar under förmiddagen att vi ska på en utflykt till Brecon Beacons National Park, 47 minuter därifrån. Harry packar åt mig i min stora scout-ryggsäck och lyfter sedan upp mig och stoppar i mig med, sen springer han iväg...

Lisa's perspektiv: Förvirrad och ursinnig klampar jag upp för trappan. Varför fortsätter han att stöta på mig? Jag är tagen!! Jag skakar ilsket på huvudet. Jag hälsar artigt alla godmorgon och äter frukosten nogorlunda lugnt innan jag tar på mig yt...