47 minuter går snabbt med Harry's hand låst i min och hans blick in i mina ögon. Vi går ut ur bilen och får reda på att Harry's mormor verkligen tycker att det vore bäst att vi börjar turen med varsin gigantisk chocolate chip cookie.

Vi börjar vår prommenad slash klättring upp för berget genom en barrskog full av små svampar och... ja.... barr. 

- Look! A squirrel! A squirrel! Ropar supersmarta Anna så högt att sju fåglar flyr skogen för glatta livet och ekorren hoppar som galen 200 meter framåt via träden.

-Oh..... Säger Anna besviket och tittar skamset ned i marken. Louis kommere ikapp henne och tar hennes hand med ett stort leende mot henne. Jag är så glad för hennes och Louis skull att jag bara går och ler mot marken, tills Harry kommer och tar min hand. Efter kanske 37-40 minuter börjar det bli riktigt tungt att bära, men alla har redan varsin ryggsäck så jag kan inte be någon om hjälp. Jag pustar och rättar till ryggsäcken. Utan ett ord kommer Zayn och hjälper mig av med ryggsäcken för att bära den också, sedan plöjer han sig igenom snön före alla andra. Jag tittar efter honom och får en konstig känsla i bröstet. NEJ! NEJ NEJ NEJ!! Jag stannar på vägen och Harry tittar på mig, Harry var min räddning, ja! Jag kysser Harry, och han kysser mig tillbaka med händerna kupade om mitt ansikte. Jag känner den välbekande mjuka och virvlande vinden inom mig och lägger armarna runt hans axlar, Harry lyfter upp mig medan han kysser mig. Jag öppnar ögonen, Harry har uppenbarligen haft öppna ögon hela tiden, jag avslutar generat kyssen och tittar ned i marken, alltså inte på mina fötter, som fortfarande svävar ovanför marken.

- Lisa i just have to tell you how irresistibly cute you are when you blush, säger Harry och fångar min blick. Jag tittar snabbt ner och känner hur rodnaden brännen över näsan och kinderna.

- Just irresistable, viskar Harry mjukt och kysser mig på näsan. Åh denna fruktansvärda mardrömmslika rodnaden som fortsätter sprida sig över kinderna, finns det inget slut!? Jag tittar upp igen i Harry's ögon och märker efter ett tag att min mun är lite öppen som i förundran över hur vackra ögon han hade. Harry skrattar till lite, men inte ett dugg hånfullt och lägger handen på min kind. Ja. Jag kan absolut leva med en miniförälskelse i Zayn, så länge jag har Harry.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lisas perspektiv: Även om jag erbjuder mig upprepade gånger att hoppa ner och gå själv nekar Harry och stretar vidare med mig i famnen, med misstänksamma blickar på Zayn drar han bördan till trots ifrån resten av sällskapet och strax närmar vi oss ...

Med en iskall blick från Zayn går jag lite vemodigt vidare uppför stigen. Jag skyndar efter Harry's mormor. - Where exactly are we going? Frågar jag andfått. (hon är väl typ sjuttio borde inte hon ha sämre kondition än jag? - To the top of the mo...

Harry's mormor och morfar berättar under förmiddagen att vi ska på en utflykt till Brecon Beacons National Park, 47 minuter därifrån. Harry packar åt mig i min stora scout-ryggsäck och lyfter sedan upp mig och stoppar i mig med, sen springer han iväg...

Lisa's perspektiv: Förvirrad och ursinnig klampar jag upp för trappan. Varför fortsätter han att stöta på mig? Jag är tagen!! Jag skakar ilsket på huvudet. Jag hälsar artigt alla godmorgon och äter frukosten nogorlunda lugnt innan jag tar på mig yt...

Lisa's perspektiv: Jag vaknar av att något kittlar i ansiktet, när jag öppnar ögonen hoppar jag baklänges. Anna sitter med ansiktet en decimeter från mitt och hennes hå kittlar i ansiktet. - Idag är det dan före dan före dan! Säger Anna högt, jag...