Jag vaknar till den bekanta synen av Harry som sitter på min sängkant och tittar på mig, jag reser mig på armbågen.

- God morgon...mumlar jag tyst innan jag minns att han inte kan svenska. Men Harry verkar ändå fatta, han ler år mig.

- Good morning, säger Harry och stryker undan en slinga av mitt trasliga hår ur mitt ansikte.

- How come your hair looks so perfect? Even in the morning it looks like a stylist have been working on it for ages! Frågar jag när jag tänker på mitt eget trasliga hår.

- You always look perfect, Lisa. You are perfect, säger Harry och jag rodnar och tittar ned i golvet.

- Why are you beeing so nice to me all the time? Any girl would be lucky to have a boyfriend half as nice and kind as you are, so why did you pic me?? Säger jag.

- Because i fell in love with you allready at the video you sent us, because you are beautifull, because you are much prettier than any moviestar, svarar Harry och stryker undan ännu en av mina oräkneliga ostyriga hårlockar från mitt ansikte.

- I wish i just could look at you all day and have you by my side Harry, but is doesn't work that way. We've been lucky that you haven't had any concerts since we met, soon it'll be over and you will go away and we will never meet again. You will be gone, and i won't get to wake up next to you anymore, säger jag och tittar Harry i ögonen. Harry lutar sig fram och kysser mig länge. Om du någonsin har känt den där känslan när man bara vaknar upp och är oförklarligt klad och inte ens den morgonsuraste person kan få ditt humör att sjunka så förstår du precis hur det känns att kyssa någon du älskar. En annan jämförelse är till exempel om du ser på en film och helt plötsligt börjar det lösa sig för huvudrollen och man känner sig överlycklig för henne/honom/dem. Harry avslutar kyssen men jag håller handen på hans kind så att han inte ska ta med sig den underbara glädjerusande känslan, han ler och kysser mig igen.

- We should better go check on your mother now, säger Harry efter ett tag.

- Oh right, we're in sweden now, säger jag och letar fram min resväska. Jag är så trött att jag inte ens bryr mig om att hitta ett omklädningsrum eller en garderob så jag bara drar av nattlinnet och hittar ett par rena kläder, Harry där emot vänder sig bort från mig rodnandes. Jag småler lite och drar på mig kläderna innan jag roat lite roat säger:

- You can turn around now, Harry. Harry vänder sig om igen fortfarande rodnandes lite.

- Umh, i guess we should go now, I'll carry your bag, säger Harry. Då förstår jag att han nog har trott att jag ska bo på sjukhuset med min mamma.

- You don't want me to live here? Frågar jag Harry, han skiner upp och frågar:

- You wanna live here? With me??

- Ofcoure silly, did you think i'd rather live at a hospital?? As long as i get to visit my mum every day i'd love to live here! Harry ler och tar min hand, sedan går vi ut genom hotelldörren och in på sjukhuset. När jag kommer till receptionen så svimmar tyvärr den unga receptionisten och blir liggandes, jag förstår henne. Efter ett tag kommer en äldre man och ber om mitt namn, patientens namn och tar mig sedan till rummet. Han ber mig att ta det varligt med "patienten" och ställde sig sedan på behörigt avstånd ifrån patienten. Jag knackar löst på och öppnar sedan långsamt dörren innan jag trippar in på tå som om jag är rädd att störa tystnaden.

- Lisa?? Lisa vad gör du här gumman? Säger mamma tyst och hostar.

- Hur är det mamma? Jag såg på tv:n, de hade några svenska kanaler, säger jag.

- Åh, jaha...Det är bättre nu gumman, men hur kommer det sig att nåt galet One Direction fan kastade en fackla på huset?? Säger mamma men får ångra sig för att hon sa så mycket efterseom att det följs av en lång hostattack och jag tittar oroligt på. Harry går långsamt in och ställer en bit snett bakom mig, mamma vrider försiktigt på huvudet och tittar på honom. Hon ser förvirrad ut och man ser att hon tänker efter om hon känner honom.

- Jag är ledsen, men känner jag dig?? Säger mamma efter ett tag och tittar frågande på Harry. Harry förstår ju inte vad hon säger men verkar förstå innebörden.

- I'm Harry, Harry Styles, säger Harry.

- Oh you're English, I'm sorry i didn't realize. You know you have tha same name as a boy in a band that my daughter loves very much, i think that he is actually her favourite. Before the trip to London she actually sketched a picture of him that is really good...You know you actually kind of look like him too, säger mamma. Harry ler och svarar:

- If you think that it is relevant information I am that boy in that band. Mamma bara stirrar på honom och säger sedan:

- Well then i guess my daughter had quite a chock when she met you...