Jag vaknar av smattret av regn mot fönsterrutan, brevid mig på sängen sitter Harry och tittar på mig.

- Uhm...good morning....Viskar jag och Harry rycker till.

- Yes. Hi. Morning. Uhm... I-i'm so so so sorry for you... It's my fault, it's my fans you know... I just...i just... I wish i had never met you that day......Säger Harry, jag spärrar upp ögonen och reser mig till sittande ställning.

- WHAT??? YOU WISH WE NEVER WOULD HAVE MET?? IS THAT SUPPOSED TO MAKE ME FEEL BETTER??? Skriker jag men ångrar mig genast då rösten sviker mig och förvanlas till ett hest pip.

- No, no!!! Lisa i just think that everything had been so horrible for you since that day at the concert... I just thought that you maybe wanted a time out...Säger Harry

- You want a time out? Piper jag, I have no house to live in, my mother's hurt, my dad, who's healthy i think, is hundreds of miles away!! (Jag vet, miles betyder inte mil men jag kan inget ord för samma längd) And you want to leave me??? Do you really think that if you had a mum who's sick, a house you could'nt live in and a family far away you would feel better getting dumped?? Säger jag. Harry verkar chockad över att få höra det så och ser ut att tänka ett tag.

- Uhm... To be honest....No....Säger Harry efter ett tag

- Then why? Don't you love me anymore Harry? Are you inlove with somebody else?? Viskar jag tyst. Harry brister i gråt och kramar mig.

- No Lisa, i love you! I love you and that's the only thing i can think of!! I really don't want you to go away or to have a time out! I just want to know what you think, i feel this constant need of knowing that you really need me and love me!! Säger Harry, åh gud vem kan låta bli att förlåta honom då?? Man måste vara totalt känslobefriad på alla vis för att vara klara av att försöka vara arg på en gråtande, söt och underbar Harry som säger att han älskar  dig! Jag gråter jag också ett tag.

- Harry i wish i could tell you every day that i love you, but i'm always so scared that you will think i'm annoying and breake up....säger jag, och då börjar Harry gråta igen fortfarande hållandes om mig. Det känns konstigt att vara den som tröstar, men ganska bra att känna mig behövd.

- Lisa i think we should get our private jet and go see your mother now, säger Harry efter ett tag.

- Yes, right... Säger jag och gråter lite till av bara farten. You will allready get to know my parents! Säger jag sedan och skrattar lite genom tårarna.

- You know what?? Since your house is crashed and your mother is sick and it's christmas in three weeks you could celebrate it with us!! You and Anna and your family could spend the christmas at my and Louis place! But ofcourse thats only if you want to..... Säger Harry

- I DO I DO I DO!!! Ropar jag. Anna kommer instormandes.

- HE PROPOSED???? Skriker Anna.

- No, silly! He asked if you and i and my family wanted to spend our christmas with him and the boys!! Säger jag.

- OH MY GOD LISA!!!! He did propose!!!! Säger Anna uppspelt.

- No Anna he didn't!! Säger jag (Vi säger allt på engelska för att inte förrvirra Harry)

- No but you'll meet his parents, i guess.. And he'll meet yours... Oh fairytale... Säger Anna.

Yes, really fairytale, tänker jag och ler så brett att jag nästan spricker.

Det är skönt att tillbaka på hotellet lägga sig på sängen och se på tv, jag zappar mellan kanalerna (Hotelchefen har efter betalning av Louis och Harry låtit sätta upp en extra antenn så att vi kan kolla på några svenska kanaler, gulliga dom är <3) helt plötsligt fastnar jag på en kanal. Ett hus skrämmande likt oss filmas på skärmen, taket har ramlat in men resten verkar ha klarat sig. Vad som verkligen fångar min uppmärksamhet är den lilla figuren på båren på väg in i ambulansen, kameran kommer närmare och mitt hjärta hoppar över ett slag, nej vad säger jag? Mitt hjärta stannar. 

- MAMMA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Skriker jag och börjar gråta och skrika. MAMMAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!! MAMMA NEEEEJ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Skriker jag trots att rösten försvinner och det bränner i halsen. Jag har fallit ned på knä framför skärmen och bankar hysteriskt på den, Harry kommer rusandes och ser panikslagen ut då han ser hur jag som ett nervvrak gör konstiga hesa skrikanden och bankar på skärmen storgråtandes.

- LISA WHAT HAPPENED???? Frågar han och sätter sig på knä bakom mig. Harrys omfamning kan inte kväva den enorma sorg och chock som vilt stiger och vilt kastar sig ut i form av hjälplösa kvävda och hesa skrik. Jag bryr mig inte ens om att prata Engelska när jag skakandes i frossa bankar på skärmen och pekar:

- Mamma.... Det är mamma.... mamma... viskar jag så lågt att det inte är mer än ett andetag. Men Harry förstår vad jag menar och spärrar upp ögonen. 

- ANNA, LOUIS, ZAYN, NIALL, LIAM, COME HERE NOW!!! Ropar Harry och reser sig upp. Alla rusar till Tv-n och kollar, Anna slår händerna för munnen och sätter sig på knä. Hon puttar undan Harry och sätter mig i hennes knä och gungar mig fram och tillbaka med armarna hårt om mig. Hon tystar mig och viskar att vi måste höra vad de säger på tv-n.

"Branden verkar vara anordnad av ett galet One Direction fan som tydligen enligt vittne kastade upp facklor på taket. Skadorna verkar dock vara ytliga och det var bara en del saker på vinden som är skadade till synes. Kvinnan i fråga heter Karin Eriksson och var för tillfället ensam i huset, ingen annan kom alltså till skada. Skadorna Karin har verkar vara mest av rök och alltså inget allvarligt, men läkarna tittar närmare på det just nu. Varför One Direction fanet anföll ett svenskt bostadshus vet vi inte säkert, men enligt källor så ska Karins dotter ha setts i England tillsammans med Harry Styles, en av medlemmarna i One Direction. Fanet fångades te kvarter bort och hålls nu hos polisen tills förhöret. Och nu, över till vädret"

- Ser du? Säger Anna, Inga farliga skador!! Killarna ser smått förvirrade ut men jag bara orkar inte säga någonting, det känns bra att få prata med bara Anna och ingen annan. Även om man inte han kalla det prata eftersom att jag inte svarar...Anna lyfter upp mig och halvt leder halvt bär på mig in till sängen. Sedan bäddar hon ner mig och lägger sig på täcket brevid just som Harry...Anna bara ligger där tills jag somnar, fortfarande skakandes och huttrandes. Tack gode gud för vänner.

Senare på kvällen efter att vi har besökt en resturang alla fyra springer vi hem i regnet. Men vi stannar utanför Harrys och Louis hotell, upprörda rop hörs från deras rum. Man hör allt ganska tydligt eftersom att deras balkong har utsikt över gatan. Det som händer sen har jag svårt att fatta, Zayn skuffas ut på balkongen av en okänd man, sedan hörs en hög skallande smäll som inte kan beskrivas på något annat sätt än skärande hög. Zayn faller handlöst ned på trottoaren framför oss, vi är upptäckta av mannen nu, han ser oss!! Harry försöker dra mig undan men jag kastar mig fram mot Zayn som ligger medvetslös, eller död tänker jag, på trottoaren. Ännu en ljudlig smäll hörs och en innerlig, skärande fruktansvärd ljupgående smärta borrar sig in i utkanten av min vänstra axel. Jag kvider tyst och väntar på en smäl till, men ett klickande ljud hörs och en arg svordom, tack gode gud hans magasin tog slut! Jag söker efter skador på Zayn och hittar nästan direkt skottet, skrämmande nära hans hjärta. Andas Lisa, andas... okej det här lärde du dig i scouterna... såret får fixas senare, han dunsade i marken med rejäl kraft och kan ha fått en sån chock att han inte andas. Jag håller för hans näsa och andas in i hans mun, ut...så jag tror att det funkar.... Okej...andas ut...andas in...Ja! Han andas!! och någon måste ha ringt ambulansen för jag hör på avstånd hur sirenen närmar sig... Zayn hostar till och all min uppmärksamhet är vänd mot honom igen. Just det, det regnar och han har bara en t-shirt och byxor...Jag tar av mig min jacka och läger den över honom, trots att jag redan fryser så att jag hackar tänderna. Jag drar av mig koftan också och viker ihop den till en kudde som jag lägger under hans huvud. Jag känner att jag får frossa men bryr mig inte om det, mitt eget sår värker fruktansvärt men jag vet att för Zayn kan det gälla livet.

- Lisa...is that you.....Hans röst låter kvävd och ansträngd.

- Y-es...it-t-t-t'sss mee......Svarar jag men jag vet att det låter nästan obegripligt efftersom att jag hackar tänder hysteriskt. Zayn verkar ändå förstå och låter oroad när han fortsätter.

- Your really cold...You need you...jacket...säger han 

- No you're shot! (Stavning?) Säger jag huttrandes

- You too...Säger han och på något sätt lyckas han tvinga fram ett skevt leende. Men jag inser att det ju faktiskt är sant, fastän jag inte har tänkt över det så mycket. Det var ju liksom Zayn som först blev skjuten. Ambulansen kommer fram nästan direkt, så jag ger honom en snabb puss på kinden och önskar honom lycka till. Harry kommer springandes emot mig och håller om mig medans han upprört ropar något till de på ambulansen. Jag hör inte, för jag håller just på att svimma....

När jag vaknar är det första jag ser Harry, han sitter och sover på sängkanten med huvudet lutat mot väggen. Sedan ser jag Louis liggandes ovanpå täcket brevid Anna, hållandes armen om henne som om han är rädd att någon ska ta henne ifrån honom. Ett litet stygn av avundsjuka sticker till i kroppen, att Harry bara somnade på sängkanten!!   

Men hallå, vad är det med mig!? Jag blir sur för att Harry Styles somnar sittandes på min sängkant??? Vad är jag, The Diva Of The Day eller?? Gud vad jag har blivit bortskämd under de senaste dagarna!! Harry Styles kysste mig godnatt och stannade brevid mig hela natten och jag blir svartsjuk??? Efter ett tag märker jag att jag dessutom fortfarande håller Harry i handen. Jag drar lite löst i hans hand och viskar lågt hans namn, han vaknar.

- Yes? Viskar han

- Why don't you lie up next to me like Louis? Frågar jag

- You want me to? Viskar han. Jag Nickar så han lägger sig på täcket brevid mig. Han börjar lyfta armen och frågar:

- Should i..?

- Mhm...Viskar jag tyst. Han lägger sin arm om mig och jag kurar ihop mig.

- Í think i'm falling inlove with you...Viskar Harry och det pirrar i hela kroppen. Jag vänder mig om mot Harry, han ler mot mig och jag känner hur kinderna blossar röda. Jag biter mig i underläppen och tittar ned. Harry stryker undan mitt hår ur mitt ansikte och kysser min panna, sedan håller han om mig tills jag somnar om igen. Jag vaknar igen av att det doftar av jordgubbar och plättar som gräddas. Anna, som inte vet att jag är vaken, skakar om mig löst och viskar sedan:

- Titta på dom! Louis och Harry har hållit på att laga frukost i snart två timmar nu! Är de inte söta??

Jag tittar på Louis och harry som snurrar upp plättar i luften och fångar varandras. Jag ler när jag också ser att 4 plättar ligger på golvet och ser allt annat än ätbara ut där dom mosas sönder av Harry och Louis som springer fram och tillbaka över dom för att förhindra ytterligare misslyckanden. Självklart hade det kunnat stå sida vid sida och vända plättarna med stekspaden, men de är ju Harry och Louis! Precis som jag och Anna är de bästa vänner och allt blir till och med ännu roligare att skojja till med sin allra bästa kompis. 

- Oh great you're both awake!!! Finally! Were making breakfast for ya!! Sit down we're almost done!

Fnissandes tassar jag och Anna fram till bordet i bara nattlinnen och mystofflor.

Harry och Louis lägger upp allt på två tallrikar och bugar sig och säger sedan i kör:

- Mi Lady!

- Mi Lady!

Och serverar oss varsin tallrik med jordgubbar, grädde och nygräddade plättar.

- Mm det här ser gott ut Anna! Säger jag och gnuggar händerna.

- Ja eller hur!!! Gud vad gulligt av dom!! Svarar Anna uppspelt. Harry och Louis tittar förvirrat från mig till Anna. Jag och Anna börjar fnittra och sedan babblar vi om absoulut ingenting i 3 minuter, vi bara säger en massa ord i osammanhängande mengingar för att förvirra Louis och Harry rejält.

- What are you saying? Is it 'bout us? Frågar Harry förvirrat efter ett tag. Han ser så hjälplös ut där han står med hängande armar och frågande blick så jag reser mig och lägger armarna runt hans hals och kysser honom.

- Nothing, Harry, nothing! Säger jag och ger honom en extra puss på munnen. Då sprider sig långsamt ett leende över hans ansikte som är så sött att jag bara måste kyssa honom igen. Sedan säger jag:

- Come on now Anna, it's time for them to look away cause were going to change!

- Kay! Säger Anna. Jag och Anna går in i garderoben och letar fram varsin tvärrandig långärmad tunika, Anna blir störtförtjust efter som att hon lägger märke till att hennes matchar Louis t-shirt idag. Precis när vi har dragit våra nattlinnen över huvudet öppnar Harry dörren på glänt och säger:

- Uhm, just wanted to check if you were okay...

- Harry! Ropar jag anklagande och trycker nattlinnet mot mig. Men precis när jag ska stänga dörren pressar Louis in huvudet och säger:

- Yes we were just checking on you...If you like... needed any help??

Jag går fram och trycker ut båda två och smäller sedan igen dörren. Vi klär oss färdigt, jag och Anna, sedan går vi ut ur garderoben (En av anledningarna till att jag inte skriver denna historien i preteritum är att det skulle betyda att jag skulle behöva skriva: "Och sen kom vi ut ur garderoben" Och det hade ju inte varit så lyckat, vi är ju kära i killar!)

- Wow! You look nice! Säger Harry till mig

- Thank you, Harry! Säger jag och pussar honom på kinden.

Louis och Anna kysser varandra och man kan ju bara dööö så dom är söta!! Jag börjar ta fram sminket, men Harry hejdar mig och lägger ner sminket i neccesären igen.

- You don't need that to look beautifull! Säger han och jag börjar genast nynna på "What makes you beautifull"

i huvudet: "Don't need makeup, to cover up..." Som om Harry kunde läsa mina tankar hå¨ller han om mig och börjar sjunga den i viskton så nära mitt öra att jag känner när han andas....

- OMG Anna jag skickade! Säger jag

- JAG VEEET!! Hoppas du får svar!!!! Säger Anna

- Mmm.. Säger jag stirrandes på mobilen.

Beep Beep, Beep Beep. Piper mobilen och jag snappar snabbt åt mig den och attakerar meddelandeknappen:

Hey Lisa, wanna meet up

at 8:00 tonight at the resturant

next to your hotel??? Bring your

friend!!   

/// Harry

- OH MY GOD LISA DET ÄR OM BARA 5 TIMMAR!! SHIT JAG HINNER ALDRIG BLI KLAR!! Ropar Anna förskräckt.

- Mhm...Mumlar jag frånvarande eftersom att jag redan har börjat rota igenom resväskan.

- Aha! SÄger jag belåtet när jag hittar en lavendelfärgad klänning med bredan linneband och snygg drapering.

- Åhh du kommer se sååå perfekt ut i den tillsammans med det där fina ljusrosa hårbandet du har!! Säger Anna med en underton av avundsjuka i rösten, men det gör mig inte sur, utan tillochmed lite nöjdare. Med jordgubbs lipsmacker och så lite mascara att det ser naturligt ut snurrar jag sedan runt framför Anna för att hon ska rätta mina fel.

- Hmm... Lite, lite ljuslila ögonskugga och lite puder för upplyftnings skull. Men ta extra virgin minerals, det smälter lite mer in i huden så att det blir en mer naturlig look. Lite mer mascara på vänster underfransar så att det ser mer jämnt ut.... Kör på dom vita sandaletterna förresten!! Och... Perfekt!!!! Love-it!!

- Tack Anna you're the best!!!

- Jag vet, men om du ursäktar så har jag mitt eget utseende att tänka på!! Säger hon, och behöver inte ens fråga om hon behöver hjälp att bestämma. Anna är expert. På hela taget ser vi nog ganska snygga ut när vi går ner för trapporna och runt hörnet till resturangen.

När vi kommer in i resturangen kommer det en butler (Eller nåt liknande..?) Och frågar om våra namn, när vi svarar så leder han oss in i ett rum vid sidan av där One Direction sitter. Chocken bli för mycket för Anna och hon  bara faller rakt bakåt och slår i golvet. Chocken är övervälldigande för mig också, förra gången var jag omtumlad och knockad tre gånger i rad. Jag vacklar till jag också men Harry hinner fram och tar emot mig.

- Am i hallucinating again or is this happening? Frågar jag Harry

- You're hallucinating, Säger Harry och kysser min panna.

- I don't wan't it to stop, säger jag då. Efter ett par tysta sekunder säger Louis, som har plockat upp den avsvimmade Anna i famnen:

- Who in the band's her favourit? Han tittar på hennes ansikte.

- You, deffinitly! She is all over in love with you! Säger jag leende till Louis.

- Really? Säger Louis och ser belåten ut när han lägger ner henne på en av sofforna kring bordet.

- What about you Lisa? Who's your favourite? Säger Harry

- Hm... Let me think...I'm not sure... Säger jag, men ångrar mitt lilla skämt, för Harry ser lite sårad ut.

- I was kidding Harry! You ofcourse!! Fortsätter jag då.

- You sure? Säger Harry. Jag pussar honom på kinden, och säger:

- Absoulutly! Men innan något mer händer vaknar Anna till och finner sig själv med huvudet i Louis Tomlinsons knä så hon säger med ögonen uppspärrade:

- Good gracious, Louis Tomlinson!! Och så har hon tuppat av igen.

Alla skrattar men Louis verkar välldigt nöjd med att få ha sin sovande Anna i knäet.