När jag och Harry kommer till väntsalen där doktorn har berättat att min familj befinner sig ser jag att Anna också är där. På en stol brevid henne sitter Rasmus med headset på sig och mobilen 7 centimeter ifrån ansiktet, pappa sitter brevis och rullar tummarna. Pappa skiner upp och reser sig när han får syn på mig, när Rasmus inte reagerar eller märker något buffar pappa till honom. Efter ett tag tar Rasmus av sig hörlurarna och ropar ljudligt:

- VA? VAD SÄGER DU??? Jag fnissar och går fram till Rasmus, kan vinkar förstrött med handen och sjunker in i sin värld igen. Jag kramar om Rasmus men han puttar irriterat bort mig, så jag kramar om Anna istället för att få någon att krama om. Jag sätter mig ned på den tomma trästolen brevid pappa och vänder mig emot honom, det är då alla märker Harry som står brevid dörren redo att sticka om det verkar nödvändigt. Som tur är känner varken pappa eller Ramus igen Harry, de har inte för vana att lyssna på deras musik eller titta på bilder. 

- Vem är det här Lisa?? Frågar pappa och tittar kritiskt på Harry, Harry tittar ned i golvet och stänger försiktigt dörren när han tar ett par steg framåt. Pappa synar honom och verkar något missnöjd.

- Vad heter du? Frågar pappa och Harry förstår.

- Harry, svarar Harry.

- Har du Engelska föräldrar eller uttalas bara namnet Engelskt?? Frågar Pappa, Harry tittar nervöst och förvirrat på honom, pappa verkar bli lite sur att han inte får svar. Jag buffar på pappa och viskar att han är Engelsk, då ser pappa ännu mer missnöjd ut.

- Jaså Lisa? Du släpar med dig killar hem från England, du?? Säger han förargat och kastar en blick på Harry som om han var in mycket oönskad och irriterande fluga.

- Men pappa!  Viskar jag generat och tittar nervöst på Harry som om han skulle förstå vad jag sa.

- Uhm.... My whole name is Harry Edward Styles, säger Harry och tittar ned i golvet. Jag avbryter och drar med mig pappa in i mammas sjukrum, Rasmus hänger med men Harry stannar ute i väntrummet med Anna. Mamma mår bra och säger att allt är okej men hon behöver sova, så jag, Harry och Anna tar en prommenad. Vi går till botaniska trädgården och vandrar där ett tag.

- I love your country, it's really much...space in ENgland it is so stuffed with peapole and buildings! And almost always you hear screaming and cars and here it is.... quiet, säger Harry och tittar sig omkring. Jag och Anna skrattar lite och ler stort mot varandra när vi inser att vi båda skrattade samtidigt.

- Come on now Harry, I'll show you a waterlily (näckros, för er som inte visste) that can carry a sevenyearold!! SÄger jag och drar med mig honom, han skrattar och springer efter så gott han kan. Anna skuttar efter med händerna i fickorna (Ni måsåte se hennes kappa, vit med A-modell och världens sötaste skor till   ) Jag, Anna och Harry har jättekul tills Anna plötsligt upptäcker att klockan är mycket och Louis har inte fått sin dagliga morotskräm än, då måste hon skynda hem och koka ihop lite kräm med mjölk. Jag och Harry följer med henne till busshållplatsen och hem, någon måste ju se till att Louis inte skäms bort helt och hållet, säger Harry. 

Efter snöbollskriget går vi in i ishallen, eftersom att jag tränar här så känner jag många där (Mina tränare är ibland där utanför träning för att se till att inget händer under friåkningen) Dessutom har jag fri entre för uppåt tio personer under allmänhetens-åkning-tiderna. När Killarna får reda på att jag åker konståkning går de genast bort till sarjen och ber ägaren för be alla gå av och sätta på låten River Flows In You, eftersom att de också pressat mig på informationen att jag har program till den. Ägaren säger att det går inte men när Harry bestämt lägger 100 pund på bordet så ropar ägaren genast till alla att för 6 minuter gå av isen och stå vid sidan av. Ägaren dämpar belysningen och sätter på låten River Flows In You (Sök på låten då förstår man bättre, jag lovar) Jag börjar att röra mig till musiken, det är fantastiskt med hela isen för sig själv, att bara kunna få snurra runt och röra sig till musiken. (Om du åker konståkning så han du kommentera så säger jag programmet) Det är bara isen och du, en ändlös blank yta för bara dig att uttrycka dina känslor på, det är en så fantastiskt känsla. Du förstår uppenbarligen vad jag menar även om du går i dans eller uppträder på scen. Sedan när musiken har slutat så hör jag ett upprymt vrål och rop från alla som har gått av isen, alla ropar och är glada och klappar i händerna. Vad fantastiskt det är hur musik och isdans kan ändra på folks humör, man känner det som att man har bringat tusentals hjärtan till liv och att alla är glada pågrund av just mig, åh vilken känsla det är även när jag spelar gitarr eller sjunget eller målar.... Jag tackar ofta den som har gett mig dessa talanger och gåvor, även fast jag ju inte vet vem det kan vara. Jag åker in till sarjen, Anna har sett mig träna bara en gång och det var när jag var mindre, så även hon tittar häpet på mig. Alla sex bara står där och tittar beundrande på mig, jag är så lycklig att jag bara vill krama dem allihop. Å andra sidan, varför inte?? Jag kramar var och en och kysser Harry. Niall är den första att säga någonting överhuvud taget faktiskt.

- AWSOOME!! Säger Niall och jag skrattar.

- Thank you, Niall, säger jag och ger honom en puss på kinden.

- Really, that twirling and jumping and twirljumping...How'd you do that?? Frågar Zayn (Eller aa, Zain men who cares????) Men innan jag hinner svara så börjar Även Liam och Louis försäkra mig om hur bra jag är och hur fantastiskt det såg ut, och seeedan börjar det... Harry och Niall hänger på och efter ett tag även Anna, helt plötsligt börjar helt okända människor också att prata och sedan säger jag högre och högre åt dem att sluta, men när det inte fungerar börjar jag röra mig genom folkmassan mot musikbåset. Jag går fram och tar tag i mikrofonen, men det hjälper inte att ropa, så jag drar med mig Anna och säger åt henne att hon har en spindel på mössen. DET fungerar, Anna ger upp ett högt och långt gallskrik och jag skyndar mig att hålla mikrofonen framför henne så att alla chockade och med händerna för öronen stirrar på henne. 

- Tack, Anna, säger jag. Sedan går vi hem till Anna igen och dricker glögg och äter busselullar (Hihi säger alltid så, det betyder Lussebullar på mitt språk)

- Mm, i really love these Busseloullar! Säger Louis (Vi lärde honom vad det hette egentligen men han tyckte bättre om mitt ord ;) )

- Me and Anna made them, secret recepie can't tell! Säger jag, men när de ser så besvikna ut går jag ut i köket och skriver upp 5 kopior, 4 är orginal men jag gör den 5:te mer detaljerad och förenklad och skriver varje steg noggrant. Sedan delar jag ut till lla och ger det 5:te till Louis.

- I know your cooking skills are quite limited so i made this especially for you, Louis, säger jag och räcker receptet till Louis. Louis låtsas först att han känner sig förolämpad men är sedan välldigt glad för sin extra lätta kopia. Han vänder sig genast till Anna.

- Anna can i try to bake some on my own?? Frågar han

-Of course you can honey, säger Anna och pussar Louis på kinden. Tänk, snart är det jul, vad många presenter det blir i år! Rasmus, pappa, mamma, Anna, Harry, Louis, Niall, Liam och Zayn. hjälp alltså! Men jag är helt säker på att det bli en fantastiskt jul! Harry kommer och lägger armarna om mig, och säger att det nog är dags att gå tillbaka till hotellet. Jag vänder mig om till Anna och Louis som sitter ihopkurade i soffan och har armarna krokade igenom varandra så att de dricker ur varandras glöggkoppar, Anna fnissar lite för lite av glöggen droppar i soffan (det blir ju något komplicerat att hälla glögg i rätt stund i den andras mun.) Jag säger till Anna att jag ska gå, men innan hon försöker ställa sig upp går jag istället fram och ger Anna en snabb puss på kinden innan jag går ut genom dörren med Harry. Det är redan mörkt och jag lutar huvudet mot Harrys axel där vi går under stjärnhimlen mot busshållplatsen, och vad jag vet så somnar jag på bussen nu igen och blir buren till sängen och nedbäddad, av Harry...

Väl inne hos Anna börjar Louis rusa runt och visa Harry varje sak i hela huset, han är extra facinerad av eluttagen som ser annorlunda ut (Louis alltså, Harry låtsas förstås välldigt exalterad men han tycker inte att olikheten på uttagen spelar särskildt stor roll.) Louis hoppar nästan upp och ned när han stolt säger några ord på svenska och pekar på sakerna, så alla känner sig tvugna att klappa händera och se glada ut. (Han verkar ju så otroligt stolt och lycklig) Anna kysser Louis och då slutar han att väga från fot till fot och fara runt som en duracell-kanin. Istället står han där och ler stort och fånigt (Missförstå mig inte han ler välldigt gulligt) medans Anna visar Harry runt på ett mer förståeligt sätt, istället för att skutta upp och ner och aldrig använda mellanrum eller punkt i meningarna.

Efter ett tag tröttnar Louis på att stå där och inte få uppmärksamhet, så han bestämmer sig för att bli Annas svans istället. Anna och Harry verkar något besvärade av att Louis utan ett ord går 3 centimeter bakom Anna och leker med Harrys hår, så jag tar tar i Louis och lär honom några fler svenska ord. Jag öppnar kylen för att visa några saker, men Louis hinner före och grabbar snabbt tag i ett paket köttbullar och hoppar upp och ned och pekar,

- Shuttbollar! Shuttbollar!! Säger Louis stolt och svänger med paketet en halv millimeter framför näsan på mig.

Jag ler lite överseende och sänker paketet och stoppar tillbaka det, sedan visar jag några basic produkter som ost, smör, mjölk, skinka, potatis, yoghurt och juice tillexempel. Jag har nog aldrig förr träffat någon som är så desperat intresserad av språk som Louis, senare när vi går ut (visserligen med stora tjocka ytterkläder och en del saker som döljer deras ansikten) så spricker han av stolthet när han kan säga sådant som "Goddag" "Fint väder" och "Hur mår du?" till förbi-passerande människor. Jag tror att det nog inte tar lång tid för Anna att lära honom prata ganska bra svenska. Hur som helst, nog om Louis för nu! Eftersom att det inte finns så jättemycket snö just nu så tar jag med hela One Direction gänget till ishallen där jag tränar (Jag åker faktiskt konståkning i verkligheten, förutom One Direction så är det här en välldigt verklighets-trogen serie.) Först innan vi går in i ishallen visar jag dem till baksidan där en 8 meter lång och 1 ½ meter hög snöhog ligger, snöhögarna bildas när ismaskinen skrapar av lite is och häller på nytt vatten, isen är så tunn att det blir till snö som dom dumpar här bak. Zayn ropar högt och springer ikapp dit tillsammans med Niall, Liam, Harry och Louis.

- Vilka barnungar, säger jag och Anna och skakar på huvudet.

- Försten dit?

- OKej!!!

Jag och Anna springer efter och jag vinner, men Anna kommer tätt efter och tumlar in i mig, vi rullar runt som en enda stor snöboll tills Harry prickar mig med en snöboll. Jag tittar anklagande på honom och kastar en rejäl mjuk snöboll tillbaka på honom, då är kriget igång. Skrattandes försvarar jag och Anna oss mot de hänsynslösa mördar-maskinerna som slungar bollar mot oss som på band. I missöde råkar Harry pricka Zayn straight there..hrm.. Och sedan är det Alla mot Alla. I ett vilt förvirrat krig mot vem vet vem faller alla ihop i en hög på varandra, vad härligt det är att bara få vara ibland.

Efter att jag har gått på toaletten går jag och Harry tillbaka och får de bra nyheterna att Zayn hade jättetur med kulan och att den inte hade träffat några viktiga artärer och inte några muskler, bara kött. Anna och Louis har hittat en tidning som de sitter och läser i, ibland fnissar de till så jag gissar på att det är någon sorts serietidning. Men helt plötsligt tjuter de till av glädje, jag förstår precis. Mamma mia spelas på radion och alla börjar dansa och är glada. Det här är precis vad som behövs för alla nu.

- Why, why? DId i ever let you go...Sjunger jag högt och berkymmerlöst.  Anna och Louis ställer sig upp och dansar och mimar, alla kan ju dansen sedan filmen "Mamma Mia!" Kom ut. Jag börjar också dansa men Harry står bara stilla och tittar på mig. 

- I had forgotten how great your voice is!!! Säger Harry efter ett tag. Jag skrattar och drar honom med mig i dansen.

Jag bestämmer mig för att muntra upp Zayn lite, så han måste undra vad som egentligen händer här ute egentligen. Jag går in i det lilla draperade rummet och går fram till Zayns säng.

- Hey what's going on out there? Frågar Zayn trött. Jag ler för jag visste att han skulle fråga det.

- They're playing Mamma Mia on the radio, so everyone went in-Zayn, säger jag på skojj. Zayn skrattar lite åt skämtet, men slutar genast eftersom att det verkar göra ont.

- Why did you even bother come in here?? Frågar Zayn. 

- I thought i could sheer you up a little bit, but i guess it does'nt work out as good as i thought, säger jag.

- No, no, i'm happy you're here. I just wanted to check if you did'nt want to go out there again....Säger Zayn¨.

Jag klappar försiktigt på hans axel i rädsla att det ska påverka såret han har längre ned. Sedan reser jag mig upp och går ut till Harry och de andra igen. Ibland undrar jag om inte allas välmående och glädje hänger helt och fullt bara på mig. Åh gud vad skönt att få gå ut till de numera icke dansande vännerna och krypa upp i Harrys knä. 

Precis innan jag öppnar toalett-dörren tänker jag på hur Harry och jag träffades, eller faktiskt, så träffade han mig. Med dörren. Jag lutar huvudet mot väggen och ler när jag tänker på det, åh vad underbart allt var! Åh tänk den dag då jag åker hem till sverige! Vad fel allt blir! Åh om Harry ändå var här just nu...

- Waiting for someone? Säger en mycket välbekant röst bakom mig. Jag snurrar runt och kastar mig i Harrys armar.

- I was worried another boy had hit you with the door and had taken my place...Viskar Harry, det blir för mycket och jag börjar gråta mot hans axel.

- Don't leave me Harry, please! It will be gone so soon! In one week and three days.....Harry everything will disappear! And soon you will find a better girlfriend and realize that i was only a little girl who you accedentaly hit with a door and then felt sorry for her! You will realize that the love you felt were fake, only some regret feelings for hitting a little girl! I will be in sweden, you will be god knows were on your concerts! Why did you ever help me after hitting me? Why did'nt you just walk away Harry, why? Why did you make everything so difficult!?

- Because i am fully, madly, deeply inlove with that little girl, Svarar Harry, och kysser mig länge hållandes mig i famnen.

- But Harry what will happen?? Frågar jag efter kyssen.

- I will call you every day and come visit as often as i can! Soon you'll maybe even meet my family! Säger Harry och kysser min panna medans han håller om mig och vaggar mig fram och tillbaka.

- I love you Harry...Säger jag.

- I love you too Lisa, säger Harry

Jag andas ut och in ett tag innan jag reser mig och drar undan skynket. Utanför sitter som väntat hela One Direction och Anna förstås. Harry reser sig och går fram till mig snabbt, men omfamningen är ändå mycket föriktig.

- Are you Okay? Frågar Harry oroligt fortfarande omfamnandes mig.

- Yes...Mumlar jag. Efter tio minuter krånglar jag mig försiktigt loss och säger:

- Harry there's something i've gotta tell you about Zayn. Harry tittar frågande på mig.

- He kissed me and told me he loves me, säger jag snabbt men Harry hör ändå och hans ansiktsuttryck ändras genast till fruktansvärt sårat och argt.

- He did WHAT?  utropar Harry och knuffar mig iväg från sig, han knuffar precis där jag blev skjuten och jag kan inte låta bli att ge ifrån mig ett kvävt pip. 

- Sorry, i just....Säger Harry och ser ledsen ut.

- No, Harry it's okay. Look, i talked (Stavning?) to Zayn, and then i kissed me. I turned away and told him that we could be only friends. Harry, he can't help his feelings! I would'nt stop loving you just because someone told me to!

Säger jag och jag ser att han börjar lugna ned sig. Jag inser att ingen av oss faktiskt har sägt att vi älskar varandra tidigare.

- Harry i love you, säger jag igen.

- I love you too, Lisa... säger Harry och kramar mig, länge.

- Aaw!!! Hörs plötsligt från soffan, och jag får se hur Anna sitter med huvudet på sned och gungar från sida till sida. Jag skrattar och kramar Harry lite till innan jag går fram till Anna och Louis, eller ja...och?? Man kan typ räkna dom som en och samma person nu. Louis sitter med en beskyddande arm runt Anna och de verkar vara så nära att de nästan sitter på varandra. Louis och Anna reser sig upp samtidigt och kramar mig en i taget, när Anna kramar mig är hon ytterst försiktig och kramar mig bara med ena armen. Louis är lyckligt ovetandes och de smärtor som uppstod av Annas lilla kram och traskar alltså glatt fram och krossar några extra ben i armen. Jag kvider och Louis släpper mig snabbt.

- Did i do something wrong? Am i supposed to shake you hand instead? Frågar Louis som tror att jag bara tyckte att det var pinsamt eftersom att vi bara är vänner. Jag skyndar mig att säga:
- No, no! NO SHAKING! Innan han krossar min hand också. Anna ser sträng ut då hon viskar något i Louis öra och Louis tittar förläget ned i marken. Gud om någon för några veckor sedan hade sagt till mig att Anna skulle läxa upp Louis Tomlinsom hade jag svimmat av skratt. Men Anna verkar uppenbarligen lite mildare eftersom att Louis får en kyss och blir genast gladare.

- Uhm, does anyone wanna check on Zayn or is it forbidden to care about anyone else than Anna or Lisa? Säger Niall otåligt. Jag går fram och ställer mig på tå för att nå att ge Niall en puss på kinden.

- No, you go do that!! I think Liam would be happy to follow! Säger jag till Niall. Niall rodnar och tar med sig Liam in i draperi-rummet. Harry ser sur ut så jag går fram till honom ocg ger även honom en puss på kinden också, och sedan en till Louis som också känner sig utanför, men då blir Anna sur och ger Harry en puss på kinden i revanch. Jag skrattar och pussar Anna på kinden hon också, sedan går jag tillbaka till Harry och kysser honom, på munnen. - Anyone else? Säger jag sen på skämt och när ingen annan verkar intresserad räcker Harry upp handen, jag himlar med ögonen men kysser gärna Harry en gång till.

- Okay everyone, if nobody minds it...I'm using the toilet, säger jag och går ut genom det lilla rummets dörr och letar upp toaletten.

När jag vaknar igen är jag på sjukhus, jag känner mycket väl igen det sedan alldeles nyligen då Harry hade knockat mig med dörren... Åh Harry snälla var här! Tänker jag för mig själv. 

- So you woke up finally...Säger en släpig röst från en säng tre meter ifrån mig som jag trodde var tom, men jag inser att det inte var särskilt konstigt. Figuren som ligger under de vita lakanen är minst lika blek som resten av inredningen och en massor av ställningar står runt omkring honom, jag tittar bort då jag inser att det går rör in i hans armar. 

- It does'nt hurt, these things, säger han och skrattar lite

- I really don't like needles..(STavning? Det ska inte stå nudlar utan nålar   ) Säger jag fortfarande tittandes bort.

- Thanks a lot, by the way, for giving me your jacket...Säger Zayn

- Zayn it was about your life! You'd might be dead now if you had'nt got them! Säger jag upprört

- Exactly, Säger han. Och jag förstår faktiskt att han nog kunde ha varit död nu. En sjuksköterska kommer in och säger att jag får lov att resa mig nu och provgå om jag känner för det. Jag reser mig och går och sätter mig på stolen vi Zayns brits (Säng) . 

- You know you have a lot to explane, Zayn! What happened?? Frågar jag

- Okay, honestly i don't really know.. But this is what i remember, it's a little blurry, you see.
Me, Niall & Liam was at home and disscusing, (Stavning? Diskuterade) sorry for this but yes, we were disscusing how boring it had been since you and Harry and Louis and Anna had started going away all the time alone. Then we heard someone knocking our door, we expected roomservice so we opened the door. A man out there said he wanted to talk to me alone, so the others went downstairs to the lobby. He said that he's girlfriend had broke up with him because she was so obsessed with me. I told him that i was sorry for him, but that stuff like that happens all the time and we can't help it. The man went agressiv so i told him to calm down, put then i pulled out a gun and started shooting at me. When he did'nt succed he got so very mad that he ran towards me and tore me down. He started to punch me and then he pulled me up on my feet and started to push me towards the balcony. The rest i think you saw. Säger Zayn och jag kan absolut inte tro det han just sagt, hur kan det finnas sådana människor? Zayn ser mitt chockade ansikts-uttryck och lägger sin hand över min. Sedan reser han sig och kysser mig! Jag vänder snabbt bort ansiktet och går bort till min brits vänd bort från honom, hur kan han göra så? Och framför allt varför? Försöker han förstöra mitt förhållande med Harry för att jag tar för mycket av hans tid??

Åh gud om jag bara kunde vara kär i en normal person med ett normalt liv! Men nej! Det vill jag inte! Jag vill ha Harry, Harry ingen annan!

- Lisa i'm sorry, i really am i just could'nt.....Börjar Zayn

- Would you please not talk to me right now, Zayn! Do you realise that you maybe have ruined my relationship with Harry? What do you think he will say when i tell him you kissed me? Säger jag upprört och jag ser att mina ord slår som en pisksnärt rakt upp i ansiktet på honom. Jag inser att Zayn ju också har flickvän och har nog bokstavligen avslutat det kapitlet när hon får veta.

- Zayn, look i'm sorry that i hurt you. I know how hard it is to like someone you can't reach, i loved you and all of you in your band, but now i love Harry in a more real and different way. I'm not saying the love for you was'nt real, it only felt so unreachable! I'm so sorry, Zayn, i really am. Säger jag

- Why are you beeing so nice to me, Lisa? I just scewed up your relationship! DO you have a reason, you get paid? Or are you just a wonderfull person? Säger han och jag blir varm innuti, efter ett tag säger jag:

- Zayn, you need to know that there are nice peapole out there that does'nt need a reason like getting paid, or getting stuff. There are nice peapole, just just have'nt noticed them yet.

- I think i'm falling inlove with you Lisa. Säger Zayn och jag börjar gråta igen.

- Zayn you need to stop doing that! I Love Harry, i'm flattered that you really do love me and that you think i'm nice, but you need to find a way getting over it. Try to be my friend instead, it would be nice to have a guy to talk to except Harry. But don't think that i'm just playing hard to get. Friends?

- Friends, säger Zayn och jag känner mig lättad inombords.

- Okay, only the "Telling Harry-part" Left....Säger jag

Harry slänger upp mig på ryggen och Anna klamrar sig fast vid Louis som en igel (Och ja, bokstavligt talat, jag kan redan nu avslöja att han hädan efter kommer ha svåra andningsproblem den resterande dagen.) Sedan kastar sig Harry ut genom dörren och smäller den igen efter sig, jag och Anna skrattar hysteriskt när dom far ned för trappan och ropar högt som fasen:

- PREGNANT LADIES EVERYONE, PREGNANT LADIES! COMING TROUGH!!!

när dom kommer ned till lobbyn. Folk tittar på dom med upprörda blickar ända tills en gammal gubbe faktiskt reser sig och säger bannande:

- If you keep running like that the ladies might give birth to the babies on the sidewalks! Maybe you won't even notice it and keep running away from it! Here you are, this will be enogh to rent a cab for them!! Säger det gamle mannen och räcker Harry en sedel. Harry tackar artigt nej och går sedan lungt och sansat ut genom dörren tillsammans med Louis, sedan väl utom räckhåll för hotellets glasdörrar garvar de så att de nästan springer och sätter sedan av igen ned längs trottoaren. Jag och Anna kan inte hller låta bli att ryckas med av skratten samtidigt som vi båda klamrar oss fast vid våra springare (    )   Harry och Louis sätter varsamt ned oss på trottoaren framför en liten butik.

- Okay, prepare for the most amazing sight you've ever even imagend! Säger Louis och bugar sig med armen gesterande mot dörren in till butiken. Okej, det ska medges att butiken ser ganska liten ut utifrån, men när vi öppnar dörrarna häpnas jag. Hela butiken ser bokstavligen ut som hur jag hade föreställt mig Hans & Gretas pepparkaks-hus! På en vägg har butiksägaren låtit hänga upp doughnuts av alla de sorter på små krokar med prislappar, en vägg är fullkomligt fylld med plastlådor innehållande nästan alla sorters godis jag någonsin sett (Och inte sätt, också faktiskt) En vägg är ett enda gigantiskt glasskåp med alla världens sorters bakelser och tårtor och bakverk.

- OH...MY.....GOD!!! Skriker Anna med eftertryck. Hon hoppar upp och ner och sen rakt upp i Louis famn och smackar en blöt puss på hans kind, han blir så chockad av det direkta anfallet att han vacklar ett steg bakåt. Men när Anna ser orolig ut och börjar mönstra honom uppifrån och ned som för att kolla att han inte slog sig iallafall skrattar han och snurrar runt henne så att hon pipen till liten men trycker sig mot Louis i lycka av att bara få vara där. Jag bara tittar på dom leendes och kan inte känna nånting annat än bara ren, skär lycka för hennes skull.

Jag ler stort och lägger huvudet på sned, jag ser i ögonvrån att Harry tittar på mig. Jag vänder mig om och tittar på honom och lägger armarna om hans hals. Harry lägger armarna om min midja och kysser mig, länge och lyckligt. Det är som om tusen färgsprakande fyrverkerier befinner sig i oss båda och vi bara bubblar över av kärlek. Jag läkker händerna på hans kinder och han ler. Sedan bara borrar jag in ansiktet i hans axel och han håller om mig i en varm lycklig omfamning. Jag känner inte längre någon lycka över stället dit Louis och Harry tog oss, utan jag känner bara lycka för mig och Harry och för Anna och Louis, åh om det alltid kunde vara såhär!!! Fast det kanske blir så, jag och Harry, Louis och Anna, föralltid.....