Harry reser sig och ler, han räcker ut handen. Leénde tar jag hans hand och han drar mig upp.

- You know what? We should might considder (Stavning?? hehe...) to think out a way to go home....Säger Harry. Jag skrattar och tar händerna på hans kinder för att vrida hans huvud mot busshållplatsen.

- Oh... well. That is counted as an option....Säger Harry och kliar sig i nacken, jag bara måste ju kyssa honom    

Jag hör ett ljud och vänder mig mot bussen som just kommit fram till hållplatsen, jag spärrar upp ögonen och  springer viftandes mot bussen.

- Hallå! Stopp där! Vi ska med, vi ska med!!! ROpar jag och hoppar upp och ned, jag kommer inte riktigt fram i tid, bussen börjar åka. Jag springer efter och bankar på sidan av bussen, bussen stannar. Den unge busschauffören ler mot mig.

- Kan du bara vänta på min pojkvän också är du snäll.... tack så jättemycket för att du stannade!! Pustar jag med händerna på knäna och blossande kinder. Harry kommer joggandes efter mig och hoppar på bussen, busschauffören ler åt honom också.

- Hey, tack so mycket.....Säger Harry nästan perfekt uttalat, om man inte tänker på det kan man bara tro att det är en svensk accent av något slag. Busschauffören ler igen och jag och Harry går och sätter oss på några platser längre bak i bussen. Ingen verkar misstänka att Harry är känd pojkbandsstjärna, speciellt inte eftersom att vi befinner osss i borås och efter som att han pratade svenska    Vi åker hela vägen hem med en och samma buss, när jag går in i huset kommer Anna rusandes och formligen kastar sig över mig. Jag ramlar baklänges ned i snön, och luften går ur mig.

- Var har du varit, var har du varit, var har du varit!!!???? Ropar Anna och klamrar sig fast vid mig

- Död...kvider jag och bankar kramaktigt i marken brevid mig. Anna tittar bestört på mig, men verkar sedan förstå och borstar skuldmedvetet av sig när hon reser sig upp. Louis tittar för en gångs skull lite dömande på Anna (Fast bara på samma sätt som hon brukar titta på honom när han gör någonting fel) och hjälper mig upp. Anna tittar ned i marken och tar ett steg bakåt när Louis koncentrerat borstar av mig. (Herregud jag kommer inte sakna föräldrar i första taget med dem till hands) Harry tar ett steg framåt men Louis tittar surt på honom.

- You and i need to talk, säger Louis bestämt och tar med sig Harry

- Jaha... Han lär sig, säger jag till Anna. Vi skrattar båda två och går in i huset efter killarna.

En sekund efter att jag har tryck på "Send" Piper min mobil till.

" You're the most beatifull

girl i know and have ever known,

i hope that you can forgive me,

please tell me where you are, please. 

Ps. I love you. "

Jag vill egetligen genast skicka ett sms och skriva att jag älskar honom mer än allt och att jag för länge sedan har förlåtit honom och att jag är här, men jag kan inte. Efter en minuts tvekan skickar jag:

"If you really love me, you'll find me." Sedan tar jag farväl av Marie, Bosse och Misse, Marie ger mig en ryggsäck med ett paket mat och filtar, sedan slår hon in mig som ett paket med vantar, halsduk och mössa. Jag ska ta bussen till djurparken, dit vi aldrig hann. Jag ställer mig vid vägen och väntar på bussen, den kommer inom bara några sekunder, av stiger Harry. Jag backar ett par steg och snubblar bakåt i snön, jag hasar mig ännu lite bakåt. I hans hand håller han buketten som jag tappade när jag sov i snön. Jag får tårar i ögonen, och hamnar på rygg när jag halkar med handen på en fläck is. Harry sätter sig i snön brevid mig, om jag reste mig skulle jag slå i honom nu så jag måste ligga kvar och titta på honom. Harry lutar sig över mig och kysser mig, hans kyss, en kyss med kylig andedäkt och varma läppar. Jag lägger armarna om Harry och kysser honom tillbaka, jag öppnar ögonen och ser att även han har öppna ögon, kyssen avslutas men jag känner fortfarande hans andedräkt mot mina läppar.

- Why did you come back? Frågar jag efter ett tag.

- Because no supermodell can ever replace you, säger Harry, och hans ögon ler, så nära mina. Han kysser mig igen, och vi båda har slutna ögon, Harry kysser bara lyckliga kyssar, fulla av rus och mjuka läppar, och jag är den lyckliga att få besvara dem.

Efter att Marie har sjungit en sång om tysta nattängar och och vajandesätt i nattvinden så stoppar hon om mig och säger god natt. Jag ligger länge och tänker på varje ögonblick med Harry och gråter, men gråten är inte lika hemsk nu när jag har blivit påmind att jag inte är ensam, efter ett tag somnar jag och sover hela nattar.

Jag vaknar, troligen ganska så tidigt, av Marie som försiktigt väcker mig och nickar mot den lilla svart-vit tv:n (En sådan där supergullig, med träram och antenn direkt ovanpå,

  SÅn här fast med en antenn)

Man ser Harry i rutan.

- Lisa if you're out there watching, you've got to know that i love you, Zayn told me everything even about the hospital, i really love you, and i hope that some day you'll forgive me!

Jag stirrar på skärmen, jag vill inte förlåta honom, han kommer snart märka att jag inte är värd besväret, samtidigt vill jag inget annat än kasta mig i hans armar och kyssa honom, men han är inte här, han hittar mig aldrig.

- Raring, jag tänker inte tvinga dig men det kanske vore en ideé att ringa honom? Säger Marie försiktigt. Jag tar upp mobilen och klickar fram Harrys nummer, jag tittar på det ett tag. Sedan klickar jag på "Meddelande" Och skriver stället för ringer.

"Harry, don't worry bout me, i understand. You broke up and i'm sure that you knew what you were doing, i love you though, don't ever, ever think anything else. If you wan't a supermodell or superstar in my place, i get it. I'm no even close to beautifull if you comepare to any other girl you've been with. I love you."

När jag vaknar vet jag inte riktigt var jag är, men jag vet att jag är hungrig och att det måste finnas hus någonstans i närheten. Jag går hela förmiddagen, det vet jag för jag har gått i scouterna och kan dömma tiden ganska bra på skuggorna och vilket håll de är åt, och sedan ser en rökslinga stiga från skogen, jag vet att det inte är en skogsbrand för då hade jag haft en skock djur rusandes mot mig, så jag kommer fram till den enkla slutsatsen att någon bor där. Jag går i ytterligare circa sju minuter innan jag kommer fram, jag har plånbok med om det skulle behövas. Jag knackar på några gånger men ingen öppnar, jag knackar ytterligare en gång, men inget händer. Jag vänder mig om och går tillbaka iväg mot stigen när stugdörren öppnas.

- Men kära hjärtanes då! Säger en moderlig röst och jag vänder mig om, en kvinna som ser ut att vara i femtioårsåldern springer fram till mig och leder mig in i huset.

- Kära barn, så du ser ut, vad har hänt med dig? Frågar kvinnan då hon lindar in mig i en varm filt och kokar varm choklad på den lilla vedspisen. Jag har inte sagt något sedan jag vaknade och vet att min röst nog kommer att låta ganska så darrig och välldigt hes.

- Han lämnade mig.. I snön vid vägen.. är det enda jag får fram, kvinnan får ett bestört uttryck och känner sig upperbarligen tvungen att stoppa om  mig lite extra, för det gör hon. Kvinnan heter Marie får jag veta, och när den varma chokladen är klar tar hon fram ett fat bullar och sätter sig brevid mig i soffan. CHokladen och bullarna står på bordet, jag behöver någon att berätta allt för, och sedan jag åkte till London har jag varit den som har varit vuxen och den som har fått ta hand om alla. Mamma är sjuk och jag har inte fått bli så här omhändertagen, jag vet inte hur det går till men plötsligt kommer allt som ett vattenfall. Jag berättar om Harry och om Anna och One Direction, Marie känner inte till dem men gör sitt bästa för att förstå och tänka sig. Jag berättar om hur mycket jag älskar Harry och om mitt hus som blev attackerat av ett galet fan och om mamma som ligger på sjukhus, jag berättar allt som jag inte ens har sagt till mig själv, allt som jag inte har hunnit tänka över eller förstå. Jag berättar om när Zain och jag blev skjutna och om när han berättade om sin kärlek. Jag berättar om nu, när han kysste mig och om hur jag känner för honom, jag berättar om hur mycket mer jag älskar Harry och om hur han lämnade mig där. Jag berättar om det sårade ansiktsuttrycket när han stod där, påväg att ge mig en bukett blommor, men istället såg hur Zain kysste mig och hur jag kramade honom. Marie är en perfekt lyssnare och hon visar medkänsla men ingen överdriven bestörtning, när jag har berättat precis allt, och ännu mer, ger hon mig en kram. En lång moderlig kram, en sådan som jag bara har fått av mamma förut, men som jag inte har fått på länge. Marie's man kommer in och ser förvånad ut, men Marie berättar i korta drag och hans ansikte mjuknar, vilka är dessa räddande änglar? Åh om jag hade vänner som dessa underbara och sympatiska människor! Jag får tillbringa dagen på deras minigård, sköta sysslor och ta hand om djuren, det är absolut inte mer än rätt och jag älskar ju djur. Jag får lära känna deras katt, Misse, det verkar som om allt och alla i denna lilla idylliska värld vill allt och alla väl, Marie och Bosse (Marie's make heter Bosse, eller Bo, men  han kallas för Bosse) frågar inte ens om jag inte ska ringa hem eller till Harry/Anna. För en gångs skulle på länge, får jag tid att tänka på mig. Men på kvällen då jag lägger mig i soffan och ska sova, så hamnar mina tankar hso Harry igen, tankar förvandlas till drömmar och jag drömmer om att jag och Harry kysser varandra, länge, och han håller om mig.

Jag vaknar med ett ryck, jag kurar ihop mig till en boll och gårdagens vanor smyger sig till mig igen, jag sjunger tyst och vi´skande vaggsånger för mig själv och upprepar hela tiden Harry's namn... Röd i ansiktet och med ruffsigt hår går jag upp och sätter mig vid bordet. Utanför är natten marinblå och tusentals stjärnor gnistrar på himlen, en rönns röda bär lyser i mörkret och en rävs svans tycks skymta bakom en buske. Marie kommer tyst gåendes över trägolvet, hon ställer sig bakom mig med händerna på mina axlar, jag är inte rädd att vara med henne, trots att jag knappt känner henne. Marie tar en borste och kammar mitt långa hår medans hon låter mig gråta tyst, över Harry.

- Harry! Ropar jag och springer efter honom där han klampar iväg i snön, jag springer ikapp och tar tag runt hans handled, han skakar ilsket loss mig och vänder sig häftigt om och stirrar på mig, men i hans ögon finns varken har, ilska eller avsky, bara enorm, ändlös sorg och besvikelse. Har stirrar på mig, hans pupiller rör sig när han ser från öga till öga.

- It's not what you think it is, Harry, börjar jag men Harry avbryter mig direkt.

- YOU KISSED HIM! YOU KISSED AND THEN HE DRIED YOUR TEARS AND HUGGED YOU! WHAT MORE IS THERE!? Utropar han och stirrar på mig, när jag inte svarar så tar han ett djupt andetag och säger sedan i en lägre ton:

- It's over, och så går han iväg och sätter sig i bilen med de andra. Bilen åker utan mig, men jag bryr mig inte.

- HAAARRRYYYYY!!! HARRY NOOO!! NO HARRRY!!!! Ropar jag och springer efter bilen i kanske 200 meter innan jag sjunker till marken och ropar på Harry, jag minns sist jag satt så här, framför tv:n på deras hotellrum i England, När jag såg min mamma på tv:n, Harry hade satt sig och hållit sina armar runt mig och vaggat mig tills jag var okej, även Anna hade varit där och jag hade blivit tröstad. Jag springer efter buketten han hade plockat till mig och jag sjunker ned i den torra snön (Om snö är riktigt frusen så blir den torr och smälter inte av att man håller den eller sätter sig i den.) Jag kryper ihop till en boll och skriker på Harry tills jag rösten sviker mig och skriket avslutas i ett ynkligt pip, men det finns så oändligt mycket mer sorg att jag fortsätter skrika allt jag kan. Skriken är bara hesa och utdragna andetag som då och då växlar med pip och gnyende läten, jag ligger så, ihopkurad i en boll och vaggar med buketten desperat tryckt mot bröstet som häver sig som en blåsbälg. Jag ligger hela dagen och känner varken kyla eller vind, mörkret faller och jag bara ligger kvar viskandes:

- You promissed to never leave me, you did... you said...you said that it would be you and i forever and ever, you and i...never leave me... Jag gråter tyst och viskar i hes och sprucken röst, sedan sjunger jag den första låten som jag sjöng efter mitt första krossade förhållande.

- Du kom som en vind....Du var som en prins... du försvann en dag och kommer... Jag bryter ut i en häftig snyftning, Och kommer aldrig att bli min...aldrig min... Upprepar jag tyst gråtandes och huttrandes, jag känner ingen kyla men drar min kappa tätare omkring mig, jag tar min poncho och lägger den som ett täcke över mig. Jag gråter och ropar tyst på Harry med hans bukett i famnen tills jag somnar, fortfarande viskandes hans namn.

Killarna är helt överlyckliga, Harry sticker ut huvudet genom förnstret, det gör äver Louis och Niall.

- Wooohooo! Ropar Harry överlyckligt och ler stort.

- Oh my god i can't feel my face!! Ropar Niall uppspelt.

- Me neither!!! Ropar Louis och sticker upp tungan.

- Wow!! Niall, Harry, you have got to try this!! It feelt like my toung is dead! Now i understand dogs a little better, my toung flutters against my cheek!! Jag skrattar och ler, det är som att jobba på dagis litegrann, jag älskar att ta hand om barn! Mitt i skrattet och stojjet ser jag att Zain har vänt sig om och tittar på mig, jag ler ännu lite till åt honom, konstigt nog tittar han bort så fort jag möter hans blick, förvirrat vänder jag mig mot Harry igen. Resten av resan sitter jag tyst fastän ingen annan märker det, I ögonvrån ser jag hur Zain hela tiden med huvudet på sned tittar på mig. Jag vänder mig inte mot Zain igen, säker på att han bara kommer att titta bort, ibland skrattar jag lite med de andra eller ler när Harry eller Louis visar något nytt trick, men jag sitter nästan bara tyst och tänker. Varför tittade Zain bort? Är han sur på mig av någon anledning? Jag vaknar tvärt när bilen stannar, Harry och de andra har tydligen fått syn på ett mycket intressant träd som de måste inspektera närmare. Taxichauffören bara skrattar och har roligt med de andra, jag tror att han inte har haft så här roligt på länge, så han låter dem hållas. Zain sitter kvar i bilen och tittar på mig, jag vänder mig snabbt om innan han hinner titta bort, så han ser bara förvirrat på mig tills han tittar ner. Jag öppnar bildörren och går ut ur bilen, jag lutar mig mot taxin och tittar på Louis som försöker trycka upp Harry i trädet och Anna som hoppar upp och ned och ropar att det är farligt, jag ler åt dem. 

- Hi, säger Zain, plötsligt brevid mig, jag rycker till lite och vänder mig sedan mot Zain.

- Oh, Zayn, hi, säger jag Och tittar ned.

- Did i frighten you? Frågar Zain och tittar på mig, jag tittar ned och rodnar medans jag försöker stryka undan en envis lock från pannan (SLäktdrag, rakt hår och lockig lugg.) Zain stryker undan locken iställer och jag ryser lite,  jag vet inte varför.

- You're beatifull, you know that? Säger Zain, jag vänder mig bort med huvudet sänkt och piper ett tyst och nästan ljudlöst tack. Jag tar ett steg bort.

- Hey, hey, hey, what's wrong? Säger Zain och tar min hand och drar mig tillbaka, jag kämpar envist mot de stigande tårarna som helt plötsligt tränger fram från ögonen. Jag viskar tyst tillbaka någonting som jag tror var menat som ett "Nothing" Zayn lägger helt plötsligt armarna om mig och kysser mig, det känns underbart på ett sätt men helt, helt och hållet waaaay fel jag darrar och drar mig undan. Jag håller handen för munnen och en tår tränger sig fram och rullar ned för min kind.

- Zayn, why'd you do that? Viskar jag tyst och vänder mig bort.

- I-i... I though you liked me... Stammar Zain och jag hör på rösten hur ledsen och sänkt han nog ser ut.

- You know Zayn, the problem is that i do, säger jag helt häftigt och vänder mig mot honom, I really, really like you Zayn, but i love Harry and i wan't to keep it that way, Okay? Säger jag och orkar inte längre hålla tillbaka tårarna, de strömmar ut i floder ned för mina kinder. Zain tittar på mig och jag ser nu bara medkänsla i hans ögon, han torkar mina tårar och kramar om mig, jag hör någonting som tappas i snön en bit bort och tittar dit, i snön ligger en bukett vilda snödroppar och Harry står med öppen mun och ledsna ögon där och stirrar på oss.

Efter att jag har gjort en plåt till med busselullar och gett alla varsin (det fanns till tre i var innan Niall kom...) sätter jag mig ned i soffan och tar en kopp glögg (jaaaa alkoholfri jag är sexton i denna serien) Niall kommer in i rummet efter att ha gått på toa (inte så konstigt efter allt han ätit) och går glatt direkt fram till glöggen, han tar ett steg mot bordet och tar en kopp som han öser full med mandlar och russin. Har dricker en klunk och ändrar sedan ansiktet i en konstig grimas, sedan händer det som alltid händer i filmer: han sprutar ut allt över bordet. Harry hoppar skräckslaget upp i mitt knä, som tur är är han inte alls särskildt tung.
- What is this!? No alcohol!? (stavning?) Utropar Niall på sin gulliga irrländska accent, jag skrattar och tar ifrån Niall koppen. Han ser välldigt ledsen ut och tittar ned i golvet.
-You don't need any alcohol Niall, there's a lot of tasty things in life even if you avoid alcohol, säger jag och fyller på en ny mugg glögg som Niall trumpett tar emot. När jag tittar åt Annas håll märker jag att Louis har tagit tillfället i akt även han och hoppat upp i Annas knä (Aww) Niall nickar medans han i trans tittar på Liams nästan orörda bulle, Liam suckar men ger sedan Niall sin busselulle. Niall klappar uppspelt i händerna och kramar Liam innan har försiktigt tar ett bett i utkanten av bullen, han tittar kontrollerande på Liam, som nickar, och så äter Niall upp sin busselulle i ett nafs. Eftersom att alla i One DIrection verkar lite barnsliga (Barnsliga som i barnsliga, inte barnsliga som i: Men ååh, azzå shit vad du är barnslig) SÅ undrar jag ofta om de har fått för lite kärlek som små... Jag bestämmer mig för att göra allt som jag brukar göra med min lilla kusin Marcus (Egentligen är han från kina, och heter Song Feii, visst är det fint? Men min morbror och hans fru ville döpa om honom "För hans eget bästa" :P, nej men Marcus är också ett fint namn.) SÅ jag reser mig upp och slår ihop händerna:

- Who want's to go to the zoo? Frågar jag och tio viftande händer sticker rakt upp i luften, jag ler. Louis och Harry betalar för räkningen till en taxi¨, även om det tar circa 2 timmar till borås och blir ganska dyrt. Harry tar på sig en gullig jacka med michelin-style som är jättegullig på honom, sedan tar han på sig ett par tumvantar och en mössa med öronlappar  SÅ gullig är han<3<3 Alla tar på sig ungefär samma klädsel + lurviga vinterskor, alla utom Zain. Zain tar på sig en läderkavaj, en tubhalsduk, en lite säckig mössa och ett par helt nya sneakers, jag går fram till Zain och puffar honom på armen.

- Hey, Zayn, you know we're going to a zoo, not a catwalk, right? Säger jag skämtsamt.

- Oh, right, säger Zayn och rodnar. Han byter om till en hoodie (stavning? Munkjacka heter det ni som inte fattar) och ett par stövlar, med nitar....´Jaja det här är iallafall bättre.

- Don't you ever have a bad hairday or anything? Frågar jag Zain, han ler och krokar arm med mig påväg till taxin

Zain öpnnar dörren och gestikulerar bugandes mot öppningen åt mig, jag skrattar lite och innan jag sätter mig säger jag:

- You're a cool guy, Zayn, don't ever loose that, jag sätter mig och stänger dörren, Zain ska åka i framsätet. 

(Jag vet, jag vet detta var ett kort kapitel men jag vill ha ett riktigt bra kapitel till nästa gång, då har vi ju både bilfärden och djurparken)

Idag är det andra advent, Niall har (Alltså tro det eller ej) SKIPPAT FRUKOST OCH LUNCH!!!!! Men bli inte ledsna nu, han är inte sjuk. Jag och Anna har lovat att baka en hel plåt busselullar åt bara honom, med extra mycket saffran, eftersom att han betalar saffranen. Nu har ni alltså en förklaring till detta fantastiskt sällsynta naturfenomen. Niall följer oss som en liten svans i köket tills jag stoppar en klump lulldeg i munnen på honom, då går han nöjt tuggande ut till soffan och sätter sig. Jag och Anna kan i lugn och ro göra resten, eftersom att jag med flit gav honom den smetigaste klumpen. (Det blir så kladdigt att han får sitta där och smaska länge ;) ;) ) Jag blir lite avundsjuk på Niall när jag med grytlappar tar ut plåten med gyllengula och pösiga bullar, jag lovar mig själv att göra en plåt till oss andra senare. (Recept till busselullar)

Lisa's och Anna's Busselullar

50 g jäst
175 gram smör
5 deciliter gammaldags mjölk
2 paket saffran
1 1/2 deciliter strösocker 
1/2 tesked salt
1 ägg
15 deciliter mjöl

Russin eller mandelspån till garnering
Ägg till pensling'

Gör så här