(Hej alla! Hoppas att ni har kollat in Annas och Ebbas bloggar, de är verkligen super! Jag tycker att det är kul att baka i verkligheten och nu har jag bestämt mig för att lägga in fler recept i bloggen när det passar in, om ni inte vill det så skriv det i kommentarerna eller i frågerutan!!<3<3)

Idag har Harry bestämt sig för att ensam träffa min familj och själv bjuda in dem till sig och Louis i jul, jag är så rädd att pappa ska svara nej, han vill nog fira med släkten. Jag hoppas att han tackar ja till Harry, jag hoppas verkligen. Jag har aldrig firat jul med Anna heller så det ska bli kul, eller jo en gång när vi var hemma till jul och Anna också var hemma så gick jag över gatan för att önska Anna god jul. Jag, Anna, Louis, Zayn, Niall och Liam ska åka på jul på Liseberg, självklart tycker jag att det är synd att Harry inte kan vara med men jag har lovat honom att vi ska gå imorgon också allihopa. Jag tar på min långärmade, stickade tunika (Det är en sån där gullig gräddvit med gråa snöflinge mönster och renar) och tar på mig ett par jeans till det. Sedan kammar jag bak håret och sätter det i en hög hästsvans som jag brukar och användet en stor virkad tofs som matchar tunikan. Harry sticker ett litet tag efter att vi har stuckit har han sagt, så att han är här och kan säga hejdå. Han kramar om mig och precis när jag ska gå ut genom dörren tittar han på¨mig lite missnöjt. Sedan springer han efter ett par öronmuffar som han sätter på mig, då ser han nöjdare ut. Jag ler mot honom och ger honom en puss på kinden, han ser glad ut och blir röd om kinderna. Sedan drar jag axelremsväskan över huvudet och stoppar i plånboken och mobilen och nycklarna. Jag stänger dörren efter mig och tar Anna i ena handen och Liam i andra, men de andra verkar avundsjuka. (Självklart så var de i början mest avundsjuka över när jag tog Anna, men allt eftersom så har de gett upp eftersom att hon är heavely guarded av Louis :D Harry är inte lika sträng utan litar på att jag inte har någon hemlig kärlek med någon annan, självklart litar även Louis på Anna men han litar inte tillräckligt på de andra.) Så jag ber Anna och Liam att maka lite grann på sig så att Niall och Zayn kan kroka arm också, självklart har de allihopa neddragna mösor och stora halsdukar för att slippa igenkänning. Vi tar bussen eftersom att varken jag eller Anna har körkort och eftersom att Leif (Annas pappa) Nog aldrig skulle låna ut sin bil till killarna. Vi går in och ställer oss inne i bussen, eftersom att det är för fullt för att sitta ned. Efter ett tag när vi närmar oss klickar jag på stoppknappen, men blir övertrumfad av en blixtsnabb Niall som stolt ler och tittar överlägset på mig. (Oj vad han är fantastiskt han hann före att klicka på toppknappen   )

När vi kommer in på Liseberg hoppar Louis, Liam och Zayn upp och ned och pekar på alla ljus, Niall står som i trans med händerna för munnen och tittar trollbunden på alla tusentals godisstånd, jag ser att han är påväg att skrika, men det får han ju inte alla skulle känna igen hans röst och honom om de tittade. Jag tar hans knutna näve och stoppar den i munnen på honom, det låter typ såhär:

- Hhh..mhp!? (FÖrsök själv att ljuda det så fattar du bättre)

Dagen slutar med att vi alla har åkt nästan allt och Niall har spritt ut sina pengar i varje godisstånd på hela Liseberg, och har nu ryggsäcken bokstavligt talat full med godsaker, klubbor, polkagrisar, chorus, brända mandlar och naturgodis, hjälp jag tror att han kommer föräta sig... (Jag är ledsen för detta korta abrupta kapitelslut som ju inte alls slutar med att Niall dör, men jag måste gå och lägga mig   )

Anna står vid spisen och kokar morotskräm till Louis samtidigt som hon springer bort till Louis i soffan då och då för att smyga till honom ett par morotsstavar. Men efter ett tag tar Harry tag i Anna och ställer henne permanent vid spisen, Louis tittar lite surt på Harry men blidkas när Anna nån minut senare ställer en skål rykande het morotskräm framför honom. Anna får en lång kyss som smakar morotskräm och hon fnittrar lite och torkar morotskräm från Louis mungipa. Harry tittar på dem ett tag, sedan märker jag att han faktiskt tittar på morotskrämen, så ja går bort till spisen och sköljer ur kastrullen, sedan kokar jag jordgubbsmannagryns gröt. (Vill ni ha receptet?? Skriver här!! :) )

Lisa's och mormor Zaras mannabärgröt

En och en halv deciliter vatten eller mjölk

En fjärdedels deciliter socker (mängden kan ändras efter tycke)

Två och en halv deciliter jordgubbar, blåbär eller hallon (till exempel)

En halv deciliter mannagryn

En liiiten nypa salt

Gör så här: Koka ihop jordgubbarna (eller motsvarande) tillsammans med socker och vatten i en kastrull, tilsätt mannagrynen och saltet. Koka gröten på medelvärme i cirka fem minuter.

ps, Gröten ser konstig ut i början och det kommer att vara lite bitar av bären, men det mesta försvinner efter ett litet tag och är ingenting att oroa sig över, det vore konstigt om det blev annorlunda ;) ds.

(Om ni vill kan ni ju koka gröten nu, innan ni läser mer så kan ni ju mer leva er in i hur gott Harry tycker att det är !! :) :) )

Harry tittar nyfiket på när jag häller i ingreddienserna, och ser välldigt förväntansfull ut när jag ställer den rykande ljusrosa grötten framför honom. Han sträcker sig mot skeden ( Hahahaaa vad jag är ond jag använder en sked!!! Alltså för er som inte visste så tycker inte Liam så värst mycket om skedar, han har faktiskt skedfobi) jag slår undan hans arm och häller på mjölk innan jag sätter mig i soffan brevid honom. Louis som för längesedan har ätit upp sin morotskräm kommer och tittar nyfiket på den rosa substansen i tallriken. Harry tar en munsfull och stoppar in i munnen, hans ögon vidgas och han börjar le.

- Mmmmmm.....Säger han och brer på lite extra när Louis tittar avundsjukt på honom. Efter ett tag fyller Harry en sked och räcker den till Louis som ivrigt stoppar in skeden i munnen, börjar även han att le och "Mmmmm":a.

- Woud you do this with carrots for me?? Frågar louis förväntansfullt, jag skrattar.

- It is me and my grandma's recepie, i have'nt tried it with carrots yet but i'll sure try!! Säger jag och tar tillbaka skeden från Louis och ger den till Harry som hela tiden har försökt nå den. Det är kul att ha folk att ta hnd om, jag har alltid gillat att ta hand om folk, det är så kul attt känna sig behövd!! fråga Anna och Ebba på deras bloggar, här har ni länkarna:

Http://www.1dinmyheart4ever.bloggplatsen.se    (Annas)

http://1d-girl-4-ever.bloggplatsen.se/    (Ebbas)

När jag och Harry kommer till väntsalen där doktorn har berättat att min familj befinner sig ser jag att Anna också är där. På en stol brevid henne sitter Rasmus med headset på sig och mobilen 7 centimeter ifrån ansiktet, pappa sitter brevis och rullar tummarna. Pappa skiner upp och reser sig när han får syn på mig, när Rasmus inte reagerar eller märker något buffar pappa till honom. Efter ett tag tar Rasmus av sig hörlurarna och ropar ljudligt:

- VA? VAD SÄGER DU??? Jag fnissar och går fram till Rasmus, kan vinkar förstrött med handen och sjunker in i sin värld igen. Jag kramar om Rasmus men han puttar irriterat bort mig, så jag kramar om Anna istället för att få någon att krama om. Jag sätter mig ned på den tomma trästolen brevid pappa och vänder mig emot honom, det är då alla märker Harry som står brevid dörren redo att sticka om det verkar nödvändigt. Som tur är känner varken pappa eller Ramus igen Harry, de har inte för vana att lyssna på deras musik eller titta på bilder. 

- Vem är det här Lisa?? Frågar pappa och tittar kritiskt på Harry, Harry tittar ned i golvet och stänger försiktigt dörren när han tar ett par steg framåt. Pappa synar honom och verkar något missnöjd.

- Vad heter du? Frågar pappa och Harry förstår.

- Harry, svarar Harry.

- Har du Engelska föräldrar eller uttalas bara namnet Engelskt?? Frågar Pappa, Harry tittar nervöst och förvirrat på honom, pappa verkar bli lite sur att han inte får svar. Jag buffar på pappa och viskar att han är Engelsk, då ser pappa ännu mer missnöjd ut.

- Jaså Lisa? Du släpar med dig killar hem från England, du?? Säger han förargat och kastar en blick på Harry som om han var in mycket oönskad och irriterande fluga.

- Men pappa!  Viskar jag generat och tittar nervöst på Harry som om han skulle förstå vad jag sa.

- Uhm.... My whole name is Harry Edward Styles, säger Harry och tittar ned i golvet. Jag avbryter och drar med mig pappa in i mammas sjukrum, Rasmus hänger med men Harry stannar ute i väntrummet med Anna. Mamma mår bra och säger att allt är okej men hon behöver sova, så jag, Harry och Anna tar en prommenad. Vi går till botaniska trädgården och vandrar där ett tag.

- I love your country, it's really much...space in ENgland it is so stuffed with peapole and buildings! And almost always you hear screaming and cars and here it is.... quiet, säger Harry och tittar sig omkring. Jag och Anna skrattar lite och ler stort mot varandra när vi inser att vi båda skrattade samtidigt.

- Come on now Harry, I'll show you a waterlily (näckros, för er som inte visste) that can carry a sevenyearold!! SÄger jag och drar med mig honom, han skrattar och springer efter så gott han kan. Anna skuttar efter med händerna i fickorna (Ni måsåte se hennes kappa, vit med A-modell och världens sötaste skor till   ) Jag, Anna och Harry har jättekul tills Anna plötsligt upptäcker att klockan är mycket och Louis har inte fått sin dagliga morotskräm än, då måste hon skynda hem och koka ihop lite kräm med mjölk. Jag och Harry följer med henne till busshållplatsen och hem, någon måste ju se till att Louis inte skäms bort helt och hållet, säger Harry. 

När vi kommer hem till Anna igen ser vi att killarna har varit på frölunda torg, det står fullt med kassar i hela hallen. När Louis hör dörren smälla igen flyger han upp ur soffan och drar med oss in till de andra, åh vad söta de är!! Louis har klätt ut sig till en snögubbe, Niall till en busselulle, Harry till en tomte (Aww så söt i luva, alltså inget skägg ;) ) Zayn verkar typ vara en stjärngosse och Liam tror jag är... hm stjärngosse utan strut... Just det!! Det är ju Lucia idag!!   Jag och Anna springer upp och byter om, jag får låna ett av Annas urvuxna Lucialinnen som ändå är lite för långt för mig. Jag släpper ut håret och lockar det lite, sedan tar vi båda glitter i håret och runt midjan. Alltså jag kan inte förstå att Anna aldrig vågar vara Lucia, hon är perfekt som det!! Hon har mellanlångt blondt hår och är lång och världens finaste<3<3 Jag har varit Lucia några gånger, men jag tror att anledningen till att folk röstar på mig i skolan är att jag har hår som går ned till rumpan och en bra sångröst, vilket visserligen är bra själ. Men jag tycker att Anna är mycket vackrare. Vi går iallafall ned till killarna igen och rodnar båda två när de alla fem stirrar på oss med öppna munnar. Jag går och sätter mig i soffan mellan Zayn (Okej, okej Zain) och Harry, som båda fortsätter titta på mig. Anna går fnissandes och sätter sig i Louis knä, Louis lägger armarna runt henne och fösöker sig på någon slags version av rida rida ranka. Tyvärr blir ridturen inte så lång eftersom att Anna är så extremt fnissig att hon till slut måste be Louis att sluta. Efter ett tag märker jag att Zain (Yep, sa rätt, nu ska han fortsätta att heta Zain i min berättelse) och Harry leker med mitt hår från två håll, utväxlandes mördande blickar. Det är en helt ny känsla för mig att bli så omtyckt av två personer, Anna är nog ganska van men inte jag. Allvarlig talat tror jag att enda anledningen till att folk har varit intresserade av mig överhuvud taget har varit att jag har hänget med Ebba och Anna hela tiden. Jag bestämmer mig för att få dem på andra tankar och försöker lära dem att fläta, det är roligt att få sitt hår flätat och de verkar gilla det. I ögonvrån ser jag hur Louis på prov försöker sig på att fläta i Annas hår, så Anna vänder sig med ryggen mot honom så att det ska bli lättare för honom att fläta. Niall och Liam försöker att få vara med de också men Louis puttar surt undan dem, så det slutar med att alla fyra står bakom mig och brevid mig och flätar mitt hår, ganska mysigt faktiskt om jag får säga det själv, och det får jag ju. Efter ett tag kommer Annas bror Adam ned, stackare så gammal som han är kan det inte vara kul i umgängeskretsen att bo hemma. Adam bara stirrar på klungan hos mig och på Louis hos Anna (det finns förresten en stad som heter Louisianna eller något tror jag) Sedan går Adam skakandes på huvudet bort till kylskåpet och dricker julmust direkt ur flaskan. Jag och Anna fnissar lite. Inom loppet av 30-40 minuter åker jag, Harry, Liam, Niall och Zain till hotellet som vi alla bor på, jag skulle egentligen helst bo hos Anna men...

1. Det tar för lång tid att åka till sjukhuset om någonting händer mamma

2. Louis och Anna vill nog vara lite för sig själva

3. Jag tycker så synd om Harry som skulle få bo ensam i rummet, han skulle kunna flytta över till de andra men han har ju redan betalt för sitt rum.

Så vi åker alltså hem till hotellet, doktorn ringer faktiskt på min mobil på vägen till hotellet.

"Hej Lisa, din mamma är på bättringsvägen nu och din familj är där, jag tror att det vore en lämplig tidpunkt att komma och hälsa på nu"

- Okej, jag är påväg och tar med mig Harry, svarar jag i telefonen, Harry tittar på mig när jag nämner hans namn men jag skakar diskret på huvudet så han lutar huvudet tillbaka igen (Vi åker buss)

"Okej ha en fortsatt bra dag då!" 

- Detsamma! Jag lägger på luren, nu ska jag få träffa hela min familj igen, skönt.

Nästa dag vet jag precis vad jag ska göra, idag ska det vara bara jag och Anna på stan, ensamma på en shoppingtur. Snart är det jul och vi har 5 små adorable One Direction-killar att göra glada till jul    Och vi båda bestämmer oss med att köpa Nialls presenter närmare jul (Sånt han gillar har tyvärr bäst före datum) Så vi satsar på Harrys presenter, utan att bestämma nåt så styr vi båda stegen mot julstånden  med mössor och vantar och halsdukar. Jag satsar på en jättegullig lite basketaktig mössa med vitt fluff och tillhörande halsduk och finger/tum vantar (Sådana som är fingervantar fast med en liten luva man fälla upp över fingrarna så att det blir tumvantar) Anna köper istället ett par jättesöta öronmuffar med ljusblått fluff till Harry. Sedan sticker vi till ett stånd med tema snögubbe, jag köper en mössa som ser ut som ett snögubbehuvud med en utstickande stoppad tygmorot på och små svarta knappar fastsydda som mun och ögon, Anna köper en matchande myströja (ingen utstickande morot på den iallafall.) Sedan är det dags för Zayn, till honom köper jag ett litet fickur med spegel i locket (Spegeln är inte utan att jag tänker på den förstås) Anna köper en mössa till honom där det står "I would never get to wear this if it said bad hair day" Till Liam delar vi på betalningen till ett sett dyra silverbestick där det ligger som i ett smyckes skrin, vid varje fördjupning där det ska ligga en stapel bestick står det "Knivar" "Gafflar" "Skedar" Den lilla stapeln med skedar tar vi ut, vi väljer ett just det här settet där det står namnen så att det märks att skedarna är borta. Sedan köper jag en USB-minikyl till Rasmus (min bror), en fin tekopp till mamma (hon älskar te) och ett sett nya coola plektrum till pappa (precis som jag älskar han att spela gitarr, och tappar jämt bort sina plektrum) Sedan går jag och Anna runt ett tag i köpcentret och tittar, vi går in på hm och tittar runt ett tag. Anna får syn på en jättesöt körsbärsröd klänning med breda linneband och båturringning med tillhörande bälte, och hon smälter direkt. 

- Åh om jag ändå hade en sådan klänning till jul!!! Åh vad fin!! Utbrister Anna suckandes, jag kollar på prislappen: 

299:- Står det, det är ett bra pris tycker jag och bestämmer mig för att köpa den sedan åt henne. Så helt plötsligt får jag syn på världens vackraste örhängen. Det hänger små, tunna fjädjar gjorda i silver tillsammans med små silverdroppar täckta med små, små bergskristaller i de underbara örhängena, åh vad jag vill ha dem!! Jag tänker nog säga något men det förvandlas bara till ett andaktigt andetag då jag lyfter ett par från sin krok, åh vad fina!! Åh gud vad fina de är!! Efter ett tag hänger jag försiktigt tillbaka dem på sin krok och suckar.  

- Anna jag går och kollar på en grej och sen går jag ut ur butiken, titta du runt ett tag till det är ingen brådska! Säger jag och småspringer och hämtar den körsbärsrösa klänningen som jag sedan betalar för och stoppar ned i kassen. När jag ser att Anna är påväg mot katten proppar jag ned kassen i mig axelremsväska och vänder mig om bort från Anna när hon betalar, men vet ju aldrig vem det kan vara till! Sedan går jag och Anna och beställer deras julspecial (Varm choklad med vispgrädde, marchmallows och en polkagrisstång i, Mmm) Medans vi smuttar på den skållande varma chokladen så börjar vi prata om allt som har hänt de senaste veckorna, och märker först då vad mycket vi har att prata om, vad mycket One Direction har förändrat våra liv...

Efter snöbollskriget går vi in i ishallen, eftersom att jag tränar här så känner jag många där (Mina tränare är ibland där utanför träning för att se till att inget händer under friåkningen) Dessutom har jag fri entre för uppåt tio personer under allmänhetens-åkning-tiderna. När Killarna får reda på att jag åker konståkning går de genast bort till sarjen och ber ägaren för be alla gå av och sätta på låten River Flows In You, eftersom att de också pressat mig på informationen att jag har program till den. Ägaren säger att det går inte men när Harry bestämt lägger 100 pund på bordet så ropar ägaren genast till alla att för 6 minuter gå av isen och stå vid sidan av. Ägaren dämpar belysningen och sätter på låten River Flows In You (Sök på låten då förstår man bättre, jag lovar) Jag börjar att röra mig till musiken, det är fantastiskt med hela isen för sig själv, att bara kunna få snurra runt och röra sig till musiken. (Om du åker konståkning så han du kommentera så säger jag programmet) Det är bara isen och du, en ändlös blank yta för bara dig att uttrycka dina känslor på, det är en så fantastiskt känsla. Du förstår uppenbarligen vad jag menar även om du går i dans eller uppträder på scen. Sedan när musiken har slutat så hör jag ett upprymt vrål och rop från alla som har gått av isen, alla ropar och är glada och klappar i händerna. Vad fantastiskt det är hur musik och isdans kan ändra på folks humör, man känner det som att man har bringat tusentals hjärtan till liv och att alla är glada pågrund av just mig, åh vilken känsla det är även när jag spelar gitarr eller sjunget eller målar.... Jag tackar ofta den som har gett mig dessa talanger och gåvor, även fast jag ju inte vet vem det kan vara. Jag åker in till sarjen, Anna har sett mig träna bara en gång och det var när jag var mindre, så även hon tittar häpet på mig. Alla sex bara står där och tittar beundrande på mig, jag är så lycklig att jag bara vill krama dem allihop. Å andra sidan, varför inte?? Jag kramar var och en och kysser Harry. Niall är den första att säga någonting överhuvud taget faktiskt.

- AWSOOME!! Säger Niall och jag skrattar.

- Thank you, Niall, säger jag och ger honom en puss på kinden.

- Really, that twirling and jumping and twirljumping...How'd you do that?? Frågar Zayn (Eller aa, Zain men who cares????) Men innan jag hinner svara så börjar Även Liam och Louis försäkra mig om hur bra jag är och hur fantastiskt det såg ut, och seeedan börjar det... Harry och Niall hänger på och efter ett tag även Anna, helt plötsligt börjar helt okända människor också att prata och sedan säger jag högre och högre åt dem att sluta, men när det inte fungerar börjar jag röra mig genom folkmassan mot musikbåset. Jag går fram och tar tag i mikrofonen, men det hjälper inte att ropa, så jag drar med mig Anna och säger åt henne att hon har en spindel på mössen. DET fungerar, Anna ger upp ett högt och långt gallskrik och jag skyndar mig att hålla mikrofonen framför henne så att alla chockade och med händerna för öronen stirrar på henne. 

- Tack, Anna, säger jag. Sedan går vi hem till Anna igen och dricker glögg och äter busselullar (Hihi säger alltid så, det betyder Lussebullar på mitt språk)

- Mm, i really love these Busseloullar! Säger Louis (Vi lärde honom vad det hette egentligen men han tyckte bättre om mitt ord ;) )

- Me and Anna made them, secret recepie can't tell! Säger jag, men när de ser så besvikna ut går jag ut i köket och skriver upp 5 kopior, 4 är orginal men jag gör den 5:te mer detaljerad och förenklad och skriver varje steg noggrant. Sedan delar jag ut till lla och ger det 5:te till Louis.

- I know your cooking skills are quite limited so i made this especially for you, Louis, säger jag och räcker receptet till Louis. Louis låtsas först att han känner sig förolämpad men är sedan välldigt glad för sin extra lätta kopia. Han vänder sig genast till Anna.

- Anna can i try to bake some on my own?? Frågar han

-Of course you can honey, säger Anna och pussar Louis på kinden. Tänk, snart är det jul, vad många presenter det blir i år! Rasmus, pappa, mamma, Anna, Harry, Louis, Niall, Liam och Zayn. hjälp alltså! Men jag är helt säker på att det bli en fantastiskt jul! Harry kommer och lägger armarna om mig, och säger att det nog är dags att gå tillbaka till hotellet. Jag vänder mig om till Anna och Louis som sitter ihopkurade i soffan och har armarna krokade igenom varandra så att de dricker ur varandras glöggkoppar, Anna fnissar lite för lite av glöggen droppar i soffan (det blir ju något komplicerat att hälla glögg i rätt stund i den andras mun.) Jag säger till Anna att jag ska gå, men innan hon försöker ställa sig upp går jag istället fram och ger Anna en snabb puss på kinden innan jag går ut genom dörren med Harry. Det är redan mörkt och jag lutar huvudet mot Harrys axel där vi går under stjärnhimlen mot busshållplatsen, och vad jag vet så somnar jag på bussen nu igen och blir buren till sängen och nedbäddad, av Harry...

Väl inne hos Anna börjar Louis rusa runt och visa Harry varje sak i hela huset, han är extra facinerad av eluttagen som ser annorlunda ut (Louis alltså, Harry låtsas förstås välldigt exalterad men han tycker inte att olikheten på uttagen spelar särskildt stor roll.) Louis hoppar nästan upp och ned när han stolt säger några ord på svenska och pekar på sakerna, så alla känner sig tvugna att klappa händera och se glada ut. (Han verkar ju så otroligt stolt och lycklig) Anna kysser Louis och då slutar han att väga från fot till fot och fara runt som en duracell-kanin. Istället står han där och ler stort och fånigt (Missförstå mig inte han ler välldigt gulligt) medans Anna visar Harry runt på ett mer förståeligt sätt, istället för att skutta upp och ner och aldrig använda mellanrum eller punkt i meningarna.

Efter ett tag tröttnar Louis på att stå där och inte få uppmärksamhet, så han bestämmer sig för att bli Annas svans istället. Anna och Harry verkar något besvärade av att Louis utan ett ord går 3 centimeter bakom Anna och leker med Harrys hår, så jag tar tar i Louis och lär honom några fler svenska ord. Jag öppnar kylen för att visa några saker, men Louis hinner före och grabbar snabbt tag i ett paket köttbullar och hoppar upp och ned och pekar,

- Shuttbollar! Shuttbollar!! Säger Louis stolt och svänger med paketet en halv millimeter framför näsan på mig.

Jag ler lite överseende och sänker paketet och stoppar tillbaka det, sedan visar jag några basic produkter som ost, smör, mjölk, skinka, potatis, yoghurt och juice tillexempel. Jag har nog aldrig förr träffat någon som är så desperat intresserad av språk som Louis, senare när vi går ut (visserligen med stora tjocka ytterkläder och en del saker som döljer deras ansikten) så spricker han av stolthet när han kan säga sådant som "Goddag" "Fint väder" och "Hur mår du?" till förbi-passerande människor. Jag tror att det nog inte tar lång tid för Anna att lära honom prata ganska bra svenska. Hur som helst, nog om Louis för nu! Eftersom att det inte finns så jättemycket snö just nu så tar jag med hela One Direction gänget till ishallen där jag tränar (Jag åker faktiskt konståkning i verkligheten, förutom One Direction så är det här en välldigt verklighets-trogen serie.) Först innan vi går in i ishallen visar jag dem till baksidan där en 8 meter lång och 1 ½ meter hög snöhog ligger, snöhögarna bildas när ismaskinen skrapar av lite is och häller på nytt vatten, isen är så tunn att det blir till snö som dom dumpar här bak. Zayn ropar högt och springer ikapp dit tillsammans med Niall, Liam, Harry och Louis.

- Vilka barnungar, säger jag och Anna och skakar på huvudet.

- Försten dit?

- OKej!!!

Jag och Anna springer efter och jag vinner, men Anna kommer tätt efter och tumlar in i mig, vi rullar runt som en enda stor snöboll tills Harry prickar mig med en snöboll. Jag tittar anklagande på honom och kastar en rejäl mjuk snöboll tillbaka på honom, då är kriget igång. Skrattandes försvarar jag och Anna oss mot de hänsynslösa mördar-maskinerna som slungar bollar mot oss som på band. I missöde råkar Harry pricka Zayn straight there..hrm.. Och sedan är det Alla mot Alla. I ett vilt förvirrat krig mot vem vet vem faller alla ihop i en hög på varandra, vad härligt det är att bara få vara ibland.

När vi går därifrån senare är jag lättad över att mamma inte sa något om åldersskilldnaden, men det är ju faktiskt bara två år så det är ju inte så mycket.... Harry har nog redan glömt det, jag ska iallafall inte påminna honom.

- She was nice, your mother. You are quite look a likes, you know, Säger Harry

- I'm glad you liked her, when i was little i loved looking at pictures from her childhood. I used to be so happy about beeing so much like her, i'm still happy about it. When i first saw her old pictures i said "Mum why are the photos of me in black and white?" I was so happy and proud when i found out it was her and that we looked so much like each other, säger jag.

- I like hearing about your childhood, would you show me some pictures sometime? Säger Harry.

- Of course! I have a lot in my phone, i've had it since i was little. I just can't delete them, so i just bought another memory-card so that it would still be room for new pictures, säger jag och plockar upp mobilen. Jag klickar fram många av Ebba, Anna och mig, vi har alltid varit bästisar. När vi åker slidebana, har minispa hemma, gungar, rullar ned för backen vid vår fritidsgård, busringer killar och allt man kan tänka sig. Harry ler och skrattar flera gånger, det känns inte ett dugg pinsamt att han får se allt det här. När vi sitter där i sjukhus-korridåren märker vi inte att Ebba står där och stirrar på Harry, hur länge kan hon ha stått där? När jag lägger märke till henne reser jag mig långsamt upp och vinkar lite förstrött, Harry reagerar snabbare och ler glatt när han lyckligt ovetandes om chocken han just orsakat traskar fram till Ebba och ger henne en kram.

- You must be Ebba? Lisa was just showing me some pictures of you, her and Anna, you seem to be good friends! Säger Harry, men blir lite förvirrad när Ebba bara står där och stirrar på honom. Han torkar sig om munnen för att se om han ser konstig ut på något vis, sedan bryter reaktionen ut. Ebba skriker och hoppar upp och ned så att Harry förskräckt tar flera steg baklänges, han ser förvirrad ut och håller hjälplöst för öronen. Jag bestämmer mig för att rädda Harry, så jag rusar till minishopen på sjukhuset och köper en piggelin (Ebbas, Annas och min favoritglass) och stoppar den i munnen på Ebba. Efter ett tag lugnar hon sig och jag går och köper en extra piggelin för säkerhets skull. Ebba sitter nu med huvudet på sned med drömmande blick och stirrar in i Harrys lockar, Ebba blir lite drogad av piggeliner typ. Harry verkar lite obekväm med detta och sneglar nervöst på Ebba.

- Your friend is acting a little strange, is she allways like that?? Viskar Harry till mig, jag ler och viskar tillbaka:

- If it wasn't because of that door straight in my head, i would have been the same when i met you! And the ice cream all so makes her a little... well, weird. You have to try it, it's really good! If you look through the pictures in my phone you can see that we allmost allways is holding those ice creams. 

- Oh, okay, I'll try one later.... Sorry again about the door by the way, Viskar Harry tillbaka.

- Can i have a hug?? Säger Ebba plötsligt. Harry tittar frågande på mig, jag nickar diskret så Harry reser sig;

- Of course sweetie, säger Harry och kramar Ebba. Nu efter den första chocken verkar Ebba ganska cool med faktan att hennes drömkille tyvärr är ihop med hennes bästa vän (admirer her   ) Så när vi knockat henne med en puss på kinden från Harry lägger vi henne på en soffa med en lapp med info och hälsningar från Harry. Vi tar bussen hem till Anna, mitt hus ligger snett emot hennes. Det hörs lite buller och skrammel från bygget, det ser inte särsklildt medtaget ut, bara taket har skadat lite av vinden när bitar av det föll ned, resten av huset är bara sotigt på sina ställen.

- This is were i live, Harry, säger jag.

- It is bigger than i thought, bigger than our place, säger Harry.

- Me, my mother and my father spent really much time on the garden, my brother helped too but he is mostly in his room. We have a cat too, named Tilda, she is at the hotell along with the others, my father and brother, that's why i'm so happy the only part of our garden and house that were hurt is the roof, säger jag.

- Okay and i guess that's Annas house?? Frågar Harry och pekar på det gula huset där Anna och Louis står utanför på trottoaren och hoppar upp och ned vinkandes. Jag skrattar och nickar medans vi går mot de ivrigt viftande vännerna.

- Is she okay? Frågar Louis

- Was she better? Frågar Anna

- Were your family there? Frågar Louis

- Did she tell you about the attack?? Frågar Anna

- What did she say when she found out about Harry & You and Anna & me??

- Was she...Börjar Anna, men jag avbryter henne:

- Would you mind letting me answer the questions before you ask another?? Säger jag skrattandes, Anna och Louis tittar skuldmedvetna ned i marken. Jag suckar och svarar på frågorna.

- She is okay, she is better, my family is at the hotell, she asked about the fan, she only found out about me and Harry, Satisfied?? Säger jag. Louis och Anna ser nöjda ut så jag säger:

- Kom, nu går vi in innomhus!