Jag vaknar till den bekanta synen av Harry som sitter på min sängkant och tittar på mig, jag reser mig på armbågen.

- God morgon...mumlar jag tyst innan jag minns att han inte kan svenska. Men Harry verkar ändå fatta, han ler år mig.

- Good morning, säger Harry och stryker undan en slinga av mitt trasliga hår ur mitt ansikte.

- How come your hair looks so perfect? Even in the morning it looks like a stylist have been working on it for ages! Frågar jag när jag tänker på mitt eget trasliga hår.

- You always look perfect, Lisa. You are perfect, säger Harry och jag rodnar och tittar ned i golvet.

- Why are you beeing so nice to me all the time? Any girl would be lucky to have a boyfriend half as nice and kind as you are, so why did you pic me?? Säger jag.

- Because i fell in love with you allready at the video you sent us, because you are beautifull, because you are much prettier than any moviestar, svarar Harry och stryker undan ännu en av mina oräkneliga ostyriga hårlockar från mitt ansikte.

- I wish i just could look at you all day and have you by my side Harry, but is doesn't work that way. We've been lucky that you haven't had any concerts since we met, soon it'll be over and you will go away and we will never meet again. You will be gone, and i won't get to wake up next to you anymore, säger jag och tittar Harry i ögonen. Harry lutar sig fram och kysser mig länge. Om du någonsin har känt den där känslan när man bara vaknar upp och är oförklarligt klad och inte ens den morgonsuraste person kan få ditt humör att sjunka så förstår du precis hur det känns att kyssa någon du älskar. En annan jämförelse är till exempel om du ser på en film och helt plötsligt börjar det lösa sig för huvudrollen och man känner sig överlycklig för henne/honom/dem. Harry avslutar kyssen men jag håller handen på hans kind så att han inte ska ta med sig den underbara glädjerusande känslan, han ler och kysser mig igen.

- We should better go check on your mother now, säger Harry efter ett tag.

- Oh right, we're in sweden now, säger jag och letar fram min resväska. Jag är så trött att jag inte ens bryr mig om att hitta ett omklädningsrum eller en garderob så jag bara drar av nattlinnet och hittar ett par rena kläder, Harry där emot vänder sig bort från mig rodnandes. Jag småler lite och drar på mig kläderna innan jag roat lite roat säger:

- You can turn around now, Harry. Harry vänder sig om igen fortfarande rodnandes lite.

- Umh, i guess we should go now, I'll carry your bag, säger Harry. Då förstår jag att han nog har trott att jag ska bo på sjukhuset med min mamma.

- You don't want me to live here? Frågar jag Harry, han skiner upp och frågar:

- You wanna live here? With me??

- Ofcoure silly, did you think i'd rather live at a hospital?? As long as i get to visit my mum every day i'd love to live here! Harry ler och tar min hand, sedan går vi ut genom hotelldörren och in på sjukhuset. När jag kommer till receptionen så svimmar tyvärr den unga receptionisten och blir liggandes, jag förstår henne. Efter ett tag kommer en äldre man och ber om mitt namn, patientens namn och tar mig sedan till rummet. Han ber mig att ta det varligt med "patienten" och ställde sig sedan på behörigt avstånd ifrån patienten. Jag knackar löst på och öppnar sedan långsamt dörren innan jag trippar in på tå som om jag är rädd att störa tystnaden.

- Lisa?? Lisa vad gör du här gumman? Säger mamma tyst och hostar.

- Hur är det mamma? Jag såg på tv:n, de hade några svenska kanaler, säger jag.

- Åh, jaha...Det är bättre nu gumman, men hur kommer det sig att nåt galet One Direction fan kastade en fackla på huset?? Säger mamma men får ångra sig för att hon sa så mycket efterseom att det följs av en lång hostattack och jag tittar oroligt på. Harry går långsamt in och ställer en bit snett bakom mig, mamma vrider försiktigt på huvudet och tittar på honom. Hon ser förvirrad ut och man ser att hon tänker efter om hon känner honom.

- Jag är ledsen, men känner jag dig?? Säger mamma efter ett tag och tittar frågande på Harry. Harry förstår ju inte vad hon säger men verkar förstå innebörden.

- I'm Harry, Harry Styles, säger Harry.

- Oh you're English, I'm sorry i didn't realize. You know you have tha same name as a boy in a band that my daughter loves very much, i think that he is actually her favourite. Before the trip to London she actually sketched a picture of him that is really good...You know you actually kind of look like him too, säger mamma. Harry ler och svarar:

- If you think that it is relevant information I am that boy in that band. Mamma bara stirrar på honom och säger sedan:

- Well then i guess my daughter had quite a chock when she met you...

När jag vaknar igen är jag lite förvirrad, jag sover med mitt huvud mott en kudde på en glasruta. Jag är i sittande ställning, lite förvirrat ser jag mig omkring i hytten och märker mobilen i mitt knä och Harrys hand i min. Jag gör inga försök att flytta på hans hand utan tittar bara på honom fortfarandes lutande mitt huvud mot kudden. Det dröjer ett tag tills jag märker att han har öppnat ögonen och besvarar min blick, jag rodnar och tittar ut genom fönstret. Med min fria hand drar jag med fingrarna över glasrutanoch ser de små strimmorna som uppstår vid vidrörelsen sakta försvinna. Utanför är det kolmörkt och man ser bara små punkter av ljus långt nere. Jag kisar med ögonen så att ljusen blir strimmor som rör sig när jag vrider på huvudet, jag har för vana att göra så därhemma när det är mörkt vid jul. Där vi bor finns det träd där det brukar hängas upp ljusslingor senare på året, det är då jag brukar sitta vid köksfönstret och göra just detta. Jag måste titta nära för att se pågrund av ljuset här inne och mörkret där ute, så mina andetag bildar små cirklar av imma på glaset. Jag kommer på mig själv med att rita ett hjärta med mitt och Harrys namn i i imman. Jag lägger till en pil genom hjärtat och lutar mig sedan bara mot kudden igen.

- You're so beatifull, säger Harry så lågt att det knappt är mer än ett andetag.

- I love you, viskar han sedan. Jag reser mig upp från mitt säte och sätter mig i hans knä där jag kurar ihop mig mot honom jag lägger huvudet till rätta på hans axel och försöker sova igen den sista biten. Harry snurrar mitt hår runt sina fingrar, jag måste erkänna att om han ska leka med någons hår så är nog mitt det bästa :). Mitt hår är drygt en halvmeter långt :). (Jag skojjar inte det är faktiskt det i verkligheten också!) Det är lätt att somna till Harrys hjärtslag och andetag och det tar inte lång tid innan ögonlocken känns tunga, men det är inte på det vanliga sättet som när man tittar på tv och börjar somna. När man börjar somna framför tv:n tvingar man ofta upp sig själv eller lyssnar på ljudet när man tillslut har stängt ögonen, att somna till hjärtslagen av någon man håller av är annorlunda, du behöver inte hålla dig vaken eller lyssna till samtalen efter att du slutligen har gett upp kampen och slutit ögonen. Det är bara att sluta ögonen och höra de sista ljuden innan du faller in i en härlig djup sömn som är så underbar att man inte kan få nog. Jag sover fortfarande då Harry försiktigt lyfter upp mig och bär mig med hela vägen till ett hotell han checkar in på tillsammans med de andra, alla utom Anna som tar en taxi hem med Louis.

Direkt efter den tanken kommer jag att tänka på att det inte alls är fairytale, mamma är fortfarande skadad och i Sverige. Visserligen ska vi snart dit men vem vet vad som händer innan dess? Jag gnyr och kurar ihop mig på sängen igen, Harry blir orolig direkt och öppnar precis munnen för att säga något när Anna lägger sin hand över hans mun och leder honom iväg ut ur rummet. Anna har en ganska skräckinjagande förmåga att få folk att lyda, jag tror att hon skulle ha mycket lättare att proppa igen alla Diktatorers trutar än någon av de där diplomaterna. Om det uppstår ett tredje världskrig så är de Anna de behöver, om det inte är spindlar som invaderar förstås. Jag börjar le lite precis när Harry tittar in, han har väl fått tillstånd till några sekunders visit av Anna...

- In an hour we'll be ready to go to our private jet, Anna will pack you things and Louis will pack her stuff... I will not take anything with me, i think i can get what i need on a hotell nearby... I mean you if you decide to stay a little while at the hospital... When your mother feels better we'll be ready to take of and come here to get our stuff and then go to our place. The boys lives nearby me and Louis penthouse, they will come visit often. And ofcourse they and some of their familymembers will be with us during christmas. It would be so much fun if your family wanted to come.....Säger Harry

- Harry my brother's in Louis age, a little older than you that means. That he doesn't treat me like a princess doesn't mean he'll be critical to my boyfriend, do you really want him to come?? Säger jag

- Ofcourse i do Lisa, i think it's more you than me that's critical about HIM arriving.....Säger Harry

- Oh stop Harry! I think i need some rest now, we don't want you to get caught by Anna do we?? Säger jag, Harry skrattar lite men skyndar sig sedan iväg eftersom att han skymtar Anna i dörröppningen till vardagsrummet. Anna kommer in i rummet och sätter sig på sängkanten brevid mig.

- Är du okej?? Frågar hon

- Mm, jag mår bättre, vi ska ju strax dit. Jag vill bara sova lite innan vi sticker, okej?? Mumlar jag.

- Självklart, säger Anna och reser sig och går. Min mobil piper flera gånger och jag tar upp galaxyn.

Du har 13 nya sms, smsen kommer nu att visas för dig.

Klicka på pilen när du vill läsa nästa.

Ebba: Herregud Lisa är du okej?? Du har väl sett på tv:n?? Finns här<3<3<3 Visste inte att du var tillsammans med Harry styles !!!!!!!!!!! :O :O :O :O :O

Isabelle: GE MIG HANS NUMMER!!!! Om du vill prata, ring mig BTW.

Ebba: Svara snälla jag blir jätteorolig!!!!

Andreas: VILL DU BLI IHOP????

Ebba: Är du död???????

Sebastian A: Var det din mamma på tv??

Ebba: Snälla, snälla, snälla svara jag dör ju!!!!!

Sebastian A: Är du okej??

Ebba: Om du är okej, hjälp är du ihop med Harry Styles?? Tror du han skulle gilla mig?? 

Ebba: Sorry jag fattar väl att du inte vill svara på sånt du är ju ihop med honom....

Andreas: VILL DU????

Sebastian A: Lever du???

Till Ebba: Snälla snälla snälla snälla svara jag menar allvar!!!!!

Oj värst vad man blev poppis plötsligt! Jag svarar på allihop:

Ebba: Jag lever, jag är okej. Det var min mamma på tv, jag har sett, ingen annan blev skadad. Jag är ihop med Harry. Jag är helt säker på att han skulle gilla dig det är därför jag är glad att du inte han före. Tack för att du bryr dig

Till Sebastian A: Det var min mamma på tv, jag lever, jag är okej. Tack för att du bryr dig.

 Till Isabelle: Du får fråga honom själv om du träffar honom. Tack för att du messade.

Till Andreas: Hm... låt mig tänka efter... dkulle vara en pojkvän för att... åh juste!! För att du var otrogen på mig två gånger, behandlade mig som om du ägde mig och gjorde slut på sms!!!

Efter ett tag får jag svar på sms:n:

Ebba: Aw tack Lisa, bra att du lever! Wow alltså, Harry styles!! Beklagar din mamma!!!!<3<3 :(

Andreas: Var det ett ja???

Isabelle: Aa eller hur att jag gör det >:(

Jag ignorerar Issas, skickar en smiley till Ebba och skriver till Andreas:

SKULLE INTE TRO DET DU!!!! 

Sedan somnar jag direkt med mobilen i handen.

Jag vaknar av smattret av regn mot fönsterrutan, brevid mig på sängen sitter Harry och tittar på mig.

- Uhm...good morning....Viskar jag och Harry rycker till.

- Yes. Hi. Morning. Uhm... I-i'm so so so sorry for you... It's my fault, it's my fans you know... I just...i just... I wish i had never met you that day......Säger Harry, jag spärrar upp ögonen och reser mig till sittande ställning.

- WHAT??? YOU WISH WE NEVER WOULD HAVE MET?? IS THAT SUPPOSED TO MAKE ME FEEL BETTER??? Skriker jag men ångrar mig genast då rösten sviker mig och förvanlas till ett hest pip.

- No, no!!! Lisa i just think that everything had been so horrible for you since that day at the concert... I just thought that you maybe wanted a time out...Säger Harry

- You want a time out? Piper jag, I have no house to live in, my mother's hurt, my dad, who's healthy i think, is hundreds of miles away!! (Jag vet, miles betyder inte mil men jag kan inget ord för samma längd) And you want to leave me??? Do you really think that if you had a mum who's sick, a house you could'nt live in and a family far away you would feel better getting dumped?? Säger jag. Harry verkar chockad över att få höra det så och ser ut att tänka ett tag.

- Uhm... To be honest....No....Säger Harry efter ett tag

- Then why? Don't you love me anymore Harry? Are you inlove with somebody else?? Viskar jag tyst. Harry brister i gråt och kramar mig.

- No Lisa, i love you! I love you and that's the only thing i can think of!! I really don't want you to go away or to have a time out! I just want to know what you think, i feel this constant need of knowing that you really need me and love me!! Säger Harry, åh gud vem kan låta bli att förlåta honom då?? Man måste vara totalt känslobefriad på alla vis för att vara klara av att försöka vara arg på en gråtande, söt och underbar Harry som säger att han älskar  dig! Jag gråter jag också ett tag.

- Harry i wish i could tell you every day that i love you, but i'm always so scared that you will think i'm annoying and breake up....säger jag, och då börjar Harry gråta igen fortfarande hållandes om mig. Det känns konstigt att vara den som tröstar, men ganska bra att känna mig behövd.

- Lisa i think we should get our private jet and go see your mother now, säger Harry efter ett tag.

- Yes, right... Säger jag och gråter lite till av bara farten. You will allready get to know my parents! Säger jag sedan och skrattar lite genom tårarna.

- You know what?? Since your house is crashed and your mother is sick and it's christmas in three weeks you could celebrate it with us!! You and Anna and your family could spend the christmas at my and Louis place! But ofcourse thats only if you want to..... Säger Harry

- I DO I DO I DO!!! Ropar jag. Anna kommer instormandes.

- HE PROPOSED???? Skriker Anna.

- No, silly! He asked if you and i and my family wanted to spend our christmas with him and the boys!! Säger jag.

- OH MY GOD LISA!!!! He did propose!!!! Säger Anna uppspelt.

- No Anna he didn't!! Säger jag (Vi säger allt på engelska för att inte förrvirra Harry)

- No but you'll meet his parents, i guess.. And he'll meet yours... Oh fairytale... Säger Anna.

Yes, really fairytale, tänker jag och ler så brett att jag nästan spricker.

Det är skönt att tillbaka på hotellet lägga sig på sängen och se på tv, jag zappar mellan kanalerna (Hotelchefen har efter betalning av Louis och Harry låtit sätta upp en extra antenn så att vi kan kolla på några svenska kanaler, gulliga dom är <3) helt plötsligt fastnar jag på en kanal. Ett hus skrämmande likt oss filmas på skärmen, taket har ramlat in men resten verkar ha klarat sig. Vad som verkligen fångar min uppmärksamhet är den lilla figuren på båren på väg in i ambulansen, kameran kommer närmare och mitt hjärta hoppar över ett slag, nej vad säger jag? Mitt hjärta stannar. 

- MAMMA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Skriker jag och börjar gråta och skrika. MAMMAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!! MAMMA NEEEEJ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Skriker jag trots att rösten försvinner och det bränner i halsen. Jag har fallit ned på knä framför skärmen och bankar hysteriskt på den, Harry kommer rusandes och ser panikslagen ut då han ser hur jag som ett nervvrak gör konstiga hesa skrikanden och bankar på skärmen storgråtandes.

- LISA WHAT HAPPENED???? Frågar han och sätter sig på knä bakom mig. Harrys omfamning kan inte kväva den enorma sorg och chock som vilt stiger och vilt kastar sig ut i form av hjälplösa kvävda och hesa skrik. Jag bryr mig inte ens om att prata Engelska när jag skakandes i frossa bankar på skärmen och pekar:

- Mamma.... Det är mamma.... mamma... viskar jag så lågt att det inte är mer än ett andetag. Men Harry förstår vad jag menar och spärrar upp ögonen. 

- ANNA, LOUIS, ZAYN, NIALL, LIAM, COME HERE NOW!!! Ropar Harry och reser sig upp. Alla rusar till Tv-n och kollar, Anna slår händerna för munnen och sätter sig på knä. Hon puttar undan Harry och sätter mig i hennes knä och gungar mig fram och tillbaka med armarna hårt om mig. Hon tystar mig och viskar att vi måste höra vad de säger på tv-n.

"Branden verkar vara anordnad av ett galet One Direction fan som tydligen enligt vittne kastade upp facklor på taket. Skadorna verkar dock vara ytliga och det var bara en del saker på vinden som är skadade till synes. Kvinnan i fråga heter Karin Eriksson och var för tillfället ensam i huset, ingen annan kom alltså till skada. Skadorna Karin har verkar vara mest av rök och alltså inget allvarligt, men läkarna tittar närmare på det just nu. Varför One Direction fanet anföll ett svenskt bostadshus vet vi inte säkert, men enligt källor så ska Karins dotter ha setts i England tillsammans med Harry Styles, en av medlemmarna i One Direction. Fanet fångades te kvarter bort och hålls nu hos polisen tills förhöret. Och nu, över till vädret"

- Ser du? Säger Anna, Inga farliga skador!! Killarna ser smått förvirrade ut men jag bara orkar inte säga någonting, det känns bra att få prata med bara Anna och ingen annan. Även om man inte han kalla det prata eftersom att jag inte svarar...Anna lyfter upp mig och halvt leder halvt bär på mig in till sängen. Sedan bäddar hon ner mig och lägger sig på täcket brevid just som Harry...Anna bara ligger där tills jag somnar, fortfarande skakandes och huttrandes. Tack gode gud för vänner.

Efter att jag har gått på toaletten går jag och Harry tillbaka och får de bra nyheterna att Zayn hade jättetur med kulan och att den inte hade träffat några viktiga artärer och inte några muskler, bara kött. Anna och Louis har hittat en tidning som de sitter och läser i, ibland fnissar de till så jag gissar på att det är någon sorts serietidning. Men helt plötsligt tjuter de till av glädje, jag förstår precis. Mamma mia spelas på radion och alla börjar dansa och är glada. Det här är precis vad som behövs för alla nu.

- Why, why? DId i ever let you go...Sjunger jag högt och berkymmerlöst.  Anna och Louis ställer sig upp och dansar och mimar, alla kan ju dansen sedan filmen "Mamma Mia!" Kom ut. Jag börjar också dansa men Harry står bara stilla och tittar på mig. 

- I had forgotten how great your voice is!!! Säger Harry efter ett tag. Jag skrattar och drar honom med mig i dansen.

Jag bestämmer mig för att muntra upp Zayn lite, så han måste undra vad som egentligen händer här ute egentligen. Jag går in i det lilla draperade rummet och går fram till Zayns säng.

- Hey what's going on out there? Frågar Zayn trött. Jag ler för jag visste att han skulle fråga det.

- They're playing Mamma Mia on the radio, so everyone went in-Zayn, säger jag på skojj. Zayn skrattar lite åt skämtet, men slutar genast eftersom att det verkar göra ont.

- Why did you even bother come in here?? Frågar Zayn. 

- I thought i could sheer you up a little bit, but i guess it does'nt work out as good as i thought, säger jag.

- No, no, i'm happy you're here. I just wanted to check if you did'nt want to go out there again....Säger Zayn¨.

Jag klappar försiktigt på hans axel i rädsla att det ska påverka såret han har längre ned. Sedan reser jag mig upp och går ut till Harry och de andra igen. Ibland undrar jag om inte allas välmående och glädje hänger helt och fullt bara på mig. Åh gud vad skönt att få gå ut till de numera icke dansande vännerna och krypa upp i Harrys knä. 

Precis innan jag öppnar toalett-dörren tänker jag på hur Harry och jag träffades, eller faktiskt, så träffade han mig. Med dörren. Jag lutar huvudet mot väggen och ler när jag tänker på det, åh vad underbart allt var! Åh tänk den dag då jag åker hem till sverige! Vad fel allt blir! Åh om Harry ändå var här just nu...

- Waiting for someone? Säger en mycket välbekant röst bakom mig. Jag snurrar runt och kastar mig i Harrys armar.

- I was worried another boy had hit you with the door and had taken my place...Viskar Harry, det blir för mycket och jag börjar gråta mot hans axel.

- Don't leave me Harry, please! It will be gone so soon! In one week and three days.....Harry everything will disappear! And soon you will find a better girlfriend and realize that i was only a little girl who you accedentaly hit with a door and then felt sorry for her! You will realize that the love you felt were fake, only some regret feelings for hitting a little girl! I will be in sweden, you will be god knows were on your concerts! Why did you ever help me after hitting me? Why did'nt you just walk away Harry, why? Why did you make everything so difficult!?

- Because i am fully, madly, deeply inlove with that little girl, Svarar Harry, och kysser mig länge hållandes mig i famnen.

- But Harry what will happen?? Frågar jag efter kyssen.

- I will call you every day and come visit as often as i can! Soon you'll maybe even meet my family! Säger Harry och kysser min panna medans han håller om mig och vaggar mig fram och tillbaka.

- I love you Harry...Säger jag.

- I love you too Lisa, säger Harry

Jag andas ut och in ett tag innan jag reser mig och drar undan skynket. Utanför sitter som väntat hela One Direction och Anna förstås. Harry reser sig och går fram till mig snabbt, men omfamningen är ändå mycket föriktig.

- Are you Okay? Frågar Harry oroligt fortfarande omfamnandes mig.

- Yes...Mumlar jag. Efter tio minuter krånglar jag mig försiktigt loss och säger:

- Harry there's something i've gotta tell you about Zayn. Harry tittar frågande på mig.

- He kissed me and told me he loves me, säger jag snabbt men Harry hör ändå och hans ansiktsuttryck ändras genast till fruktansvärt sårat och argt.

- He did WHAT?  utropar Harry och knuffar mig iväg från sig, han knuffar precis där jag blev skjuten och jag kan inte låta bli att ge ifrån mig ett kvävt pip. 

- Sorry, i just....Säger Harry och ser ledsen ut.

- No, Harry it's okay. Look, i talked (Stavning?) to Zayn, and then i kissed me. I turned away and told him that we could be only friends. Harry, he can't help his feelings! I would'nt stop loving you just because someone told me to!

Säger jag och jag ser att han börjar lugna ned sig. Jag inser att ingen av oss faktiskt har sägt att vi älskar varandra tidigare.

- Harry i love you, säger jag igen.

- I love you too, Lisa... säger Harry och kramar mig, länge.

- Aaw!!! Hörs plötsligt från soffan, och jag får se hur Anna sitter med huvudet på sned och gungar från sida till sida. Jag skrattar och kramar Harry lite till innan jag går fram till Anna och Louis, eller ja...och?? Man kan typ räkna dom som en och samma person nu. Louis sitter med en beskyddande arm runt Anna och de verkar vara så nära att de nästan sitter på varandra. Louis och Anna reser sig upp samtidigt och kramar mig en i taget, när Anna kramar mig är hon ytterst försiktig och kramar mig bara med ena armen. Louis är lyckligt ovetandes och de smärtor som uppstod av Annas lilla kram och traskar alltså glatt fram och krossar några extra ben i armen. Jag kvider och Louis släpper mig snabbt.

- Did i do something wrong? Am i supposed to shake you hand instead? Frågar Louis som tror att jag bara tyckte att det var pinsamt eftersom att vi bara är vänner. Jag skyndar mig att säga:
- No, no! NO SHAKING! Innan han krossar min hand också. Anna ser sträng ut då hon viskar något i Louis öra och Louis tittar förläget ned i marken. Gud om någon för några veckor sedan hade sagt till mig att Anna skulle läxa upp Louis Tomlinsom hade jag svimmat av skratt. Men Anna verkar uppenbarligen lite mildare eftersom att Louis får en kyss och blir genast gladare.

- Uhm, does anyone wanna check on Zayn or is it forbidden to care about anyone else than Anna or Lisa? Säger Niall otåligt. Jag går fram och ställer mig på tå för att nå att ge Niall en puss på kinden.

- No, you go do that!! I think Liam would be happy to follow! Säger jag till Niall. Niall rodnar och tar med sig Liam in i draperi-rummet. Harry ser sur ut så jag går fram till honom ocg ger även honom en puss på kinden också, och sedan en till Louis som också känner sig utanför, men då blir Anna sur och ger Harry en puss på kinden i revanch. Jag skrattar och pussar Anna på kinden hon också, sedan går jag tillbaka till Harry och kysser honom, på munnen. - Anyone else? Säger jag sen på skämt och när ingen annan verkar intresserad räcker Harry upp handen, jag himlar med ögonen men kysser gärna Harry en gång till.

- Okay everyone, if nobody minds it...I'm using the toilet, säger jag och går ut genom det lilla rummets dörr och letar upp toaletten.